"Vild" av Cheryl Strayed

"Vild" är den mest utlämnande biografi jag läst och därför också den modigaste. Det finns en djärv uppriktighet här, en tro på värdet av att ge av sig själv utan att förvänta sig att få något tillbaka, något för mig efterlängtat, även om jag inte visste hur mycket jag längtat efter det förrän jag var flera kapitel inne i boken och helt uppslukad. Det är inte lätt att erkänna sina svagheter som Strayed gör, men någon sa en gång att bara genom att öppna dig kan du nå andra och därigenom nå dig själv. Jag tror det är sant. Endast då vi blottställer oss, så som Strayed vågar göra, och delar det hudnära och sårbara kan vi känna oss mindre ensamma.

Strayeds öppenhet ger henne insikter som hjälper henne överleva, både själsligt och som överlevare i vildmarken, dit hon begett sig för att markera en vändpunkt i sitt liv. Då hon vandrar uppför sin vandringsleds väldiga berg sker en yttre gestaltning av hennes inre klättrande upp ur den avgrundslika sorg hon gått igenom som lämnat henne själsligt död. Hon måste ta sig upp och över och komma tillbaka helskinnad på andra sidan, både fysiskt och själsligt. Strayed beskriver sitt ensamma strövande genom elementen så varsamt som om rätt ord kan vara skillnaden mellan liv och död, och läsare som på samma sätt känner sig vilsna i livet och kräver förändring av sig själva har här mycket att hämta inspiration från. Här finns vilja att slåss för sig själv och glädje över att ha lyckats med hisnande bedrifter, lycka över äventyr som Strayed aldrig kunnat ana. Hennes mödor uppför bergen efter att ha klängt fast vid minnet av sin borgångna mamma kan liknas vid hur huvudpersoner i grekiska myter lämnar dödsriket och vandrar upp till de levandes värld igen efter att de lärt sig att släppa taget om de döda. Hon har lämnat sin man och släppt taget om sitt destruktiva förflutna för att leva i nuet, för att i det vilda, i människans släktskap med naturen, hitta sig själv och bli levande igen.

Få böcker jag läst har varit så här välskrivna och ingen så poetiskt stark. Trots att det är en sann historia är den skriven mer i linje med en roman än vad man förväntar sig av en biografi. Nick Hornby, som skrivit manuset till filmatiseringen av boken, säger det bäst: "It is destined to be loved by a lot of people, men and women, for a very long time."

/Johan