Skuggorna...

…heter Katarina Wennstams senaste samhällskritiska spänningsroman. Hon har blivit allt skickligare på att skildra fenomen i tiden, och här spänner hon bågen en smula ytterligare. Återigen får vi möta kriminalkommissarie Charlotta Lugn, vars äktenskap med Agneta knakar ordentligt i fogarna nu, och advokat Shirin Sundin, som nyskild upplever ett annat friare liv än tidigare. Den här gången möts de i rätten igen - dock på var sin sida om det märkligaste mål Sverige någonsin upplevt. För skuggorna som titeln anspelar på är fyra stycken maskerade personer som begår våldsbrott. De misshandlar män som utövat våld mot sina kvinnor och blivit dömda för det. Ordagrant följer de deras domar och låter dem få utstå varken mer eller mindre än vad männen själva gjort sig skyldiga till. Och de fyra kvinnor som alltså är de nya våldverkarna, som kopierar männens eget våld mot dem själva, visar sig inte vara vilka kvinnor som helst – men det blir man inte varse förrän boken slutar. Kvinnor med ansenlig mängd både ansvar och makt har iscensatt en händelseutveckling som inte bara sätter skräck i män i rädslan för övergrepp (en rädsla och skräck som alla kvinnor kan känna bara på grund av sitt kön). De får också ett oväntat stort gensvar från stora delar av svenska folket som tycker att det inte är mer än rätt mot männen – trots att de redan egentligen dömts och sonat sina brott. Och det rättsliga Sverige prövas också, eftersom domstolsväsendet anser, och agerar därefter, att ingen, inte ens våldsutsatta själva, kan sätta sig till doms över lag och rätt och hämnas öga för öga.

Det är alltså en högaktuell och stark, och mycket läsvärd historia Wennstam knåpat ihop, riktigt skickligt uppbyggd kring vilka de nya förövarna egentligen är, och vad de faktiskt åstadkommer. Och man kan inte låta bli att fundera över om det kunnat hända i verkligheten..?

/Tuija