Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund

En bilderbok för vuxna eller kanske något för vissa tonåringar eller unga vuxna att läsa och fundera kring. Barnboksförfattaren Anna Höglund som ofta förknippas med bilderböckerna om "Mina" och "Igelkotten och Mullvaden" har nu skrivit och illustrerat en sagolikt vacker, tonårsklassad bok om en liten kanin som hela livet burit på en tung känsla av ångest och inneboende rädsla. Kaninen minns inte om den någonsin varit lycklig eller om den upplevt känslan av samhörighet. Omgivningen ter sig meningslös, det finns ingen som förstår och det finns inget sätt att uttrycka vad man egentligen innerst inne känner... Kaninens morfar är väl egentligen den ende som lyssnar och ger övergripande råd över en kopp kaffe. Höglunds illustrationer går i en dov gråskala där kaninens röda gymnastikskor är den återkommande färgklicken. Boken tar upp teman såsom rädsla, meningslöshet, utanförskap och gör det på ett brutalt ärligt sätt. "Om detta talar man endast med kaniner" träffar mig rakt i hjärtat och jag (och säkert fler) ser mig själv i den sköra kaninen och de frågor hen bär på. Universella frågor, oerhört svåra att besvara. Slutet inger ändå hopp, där kaninen för kanske första gången kommer till insikt och anar en värld där gemenskap med andra inte är omöjlig, i en glänta där små svarta kaniner dyker upp bakom de stora trädstammarna och nyfiket betraktar vår huvudperson.

/Sara