Kyss mig först av Lottie Moggach

En debuterande brittisk journalist har skrivit en väldigt annorlunda, och lite skrämmande historia, om många fenomen i tiden. Passiv- och aktiv - dödshjälp, facebook-identiteter, ensamhet och utanförskap – det är mycket som ryms här.

I berättelsens centrum hittar vi Leila, en tjugotreårig, väldigt ensam, lite udda datanörd, som försöker fylla sitt liv med ett innehåll. En dag ramlar hon över en diskussionssajt där allehanda filosofiska spörsmål ventileras, och Leila blir snabbt alltmer aktiv där, och ser upp till chatforumets karismatisk grundare Adrian. En dag vill han träffa henne i verkligheten, och hon undrar spänt vad som väntar. Då erbjuder han henne ett specialuppdrag; ”Projekt Tess”, som går ut på att vidmakthålla, och driva, en persons elektroniska identitet, som inte lever längre. En viss ung Tess, glamourös manodepressiv 38-åring, vill alltså inte leva längre, har länge planerat att ta sitt liv, men inte velat såra vänner och anhöriga. Vad Leila förväntas göra under något halvår framöver, är alltså att uppdatera Tess Facebook-sida ganska frekvent, och besvara mail. Som den tänkande och frisinnade tjej Leila är, som tycker att var och en har rätt att själv bestämma över sitt liv och sin död, ställer hon lite naivt upp på detta, och börjar först efter hand inse vilket gigantiskt uppdrag hon tagit på sig. Under flera månader kartlägger hon Tess hela liv och identitet, för att inga oförutsedda människor eller händelser som hon borde känna till, krånglar till hennes uppdrag. Och till slut bestämmer sig Tess för sin sorti. Och Leila tar över efter henne. Och det går över förväntan bra. Till en början.

Men plötsligt dyker en för henne helt okänd, gammal älskare till Tess upp på mailen, som vill ha kontakt igen, och allteftersom finner sig Leila upp över öronen kär i denna Connor, och börjar spionera på honom, och drömmer om en framtid med honom. Men allt är inte riktigt så som han beskriver det. Och den karismatiske Adrian, som drog in henne i allt detta, är inte heller han den som han utger sig för att vara. Och vad är då inte hon!?

Till slut går, naturligtvis, allting alldeles fullständigt och totalt överstyr, för alla inblandade, och kvar står Leila som ändå inte kan släppa tanken på vad som egentligen hände Tess, när hon väl försvann. Vart tog hon vägen? Var finns hennes kropp? Eller lever hon kanske fortfarande någonstans..?

 

Kontentan… att ingenting, absolut ingenting, är vad det synes vara… det går att bluffa med det mesta! Det är intressant och snyggt skrivet, skickligt uppbyggt, och väldigt fängslande, om både det möjliga och omöjliga i dagens samhälle…

/Tuija