Deckare, science fiction och fantasy är de tre genrer av skönlitteratur som på bibliotek brukar stå avskilt från övriga romaner och noveller. Att särskilja genrerna från varandra innebär oftast inga komplikationer, men ibland leder otydliga gränser mellan genrerna till diskussion. Ett tydliggörande av vilka element som ingår i vardera genre kan då komma många läsare till gagn.
En hel del har hänt sedan Aristoteles utformade världens första genresystem i vilket ingick tragedi, komedi, epos och parodi. Även om man inte kan klandra honom för att han aldrig beskrev deckargenren kan man ändå undra vad han skulle ha tyckt om denna genre, den för närvarande populäraste inom skönlitteraturen. Dorothy L. Sayers spekulerade att vad Aristoteles i själva verket längtade efter då han skrev "Om diktkonsten", den första text att behandla genrer, var "in his heart of hearts . . . a good detective story."
Till skillnad från skräck, fantasy och kriminaldrama, som alltid funnits i olika former, är science fiction en ung genre. Den första science fiction-romanen, "Frankenstein" av Mary Shelley, kom ut så sent som 1818. Anledningen till att genren inte fanns före 1800-talet är att science fiction inte kunde existera innan den rigorösa vetenskapliga metodens tidsålder inledde. Skräck och fantasy befattar sig med övernaturliga fenomen och mytologi och magi, ämnen som per definition är ovetenskapliga, och intresserar sig för hur otroliga och farofyllda företeelser testar huvudpersonernas karaktär. Science fiction-berättelser söker metodiskt efter rationella förklaringar på otroliga företeelser, och i sitt sanningssökande har science fiction därmed mer gemensamt med den tillika unga deckargenren (den första moderna detektivberättelsen, "The Murders in the Rue Morgue" av Edgar Allan Poe, utkom 1841). Science fiction är också en genre som i högre grad än andra tillåter filosofiska tankeexperiment samt, genom dystopi-berättelser, kritik av dagens samhälle.
Berättelser behöver inte handla om eller utspelas i framtiden för att vara science fiction. Låt oss ta några filmer som exempel. "Star Wars" utspelar sig i en obestämd tid i det förflutna, "Atlantis: The Lost Empire", i en bestämd tid i det förflutna, och handlingen i "Närkontakt av tredje graden" och "Gravity" var samtida med sin biopublik. Definitionen tar inte heller hänsyn till subgenrerna alternate history och superhjälte-berättelser vars handling inte heller är förlagd till framtiden. En heltäckande definition av science fiction får vi av Edmund Crispin i "Best Science Fiction Stories" från 1955: "A science fiction story is one that presupposes a technology, or an effect of technology, or a disturbance in the natural order, such as humanity, up to the time of writing, has not in actual fact experienced." Med denna definition ser vi att även en berättelse som utspelas i nutiden men som handlar om en situation som aldrig skett i historien kan kallas för science fiction. Denna definition får även stöd av John Clutes beskrivning i "Science Fiction: The Illustrated Encyclopedia": "What I mean by SF – whether I use the term for Science Fiction or Speculative Fiction – is simple. Any story that argues the case for a changed world that has not yet come into being is an SF story." John-Henri Holmberg förfäktar ett liknande synsätt i boken "Inre landskap och yttre rymd: science fictions historia": “Medan annan litteratur antingen realistiskt speglar människan i historien eller nuet, eller orealistiskt skildrar skeenden vi vet är omöjliga, vill science fiction skildra människan i en verklighet som skulle kunnat existera eller som kan komma att existera.”
Hur kan då en berättelse som utspelar sig i nutiden klassas som science fiction? För att ta "Gravity" som exempel skildrar denna film en verklighetsfrämmande situation, en rysk missilattack som utlöser en kedjereaktion av ett växande moln av rymdskrot. Detta är ett science fiction-scenario då det är en händelse som aldrig skett i historien. Men det är en rationell beskrivning av en verklighet som skulle kunnat existera, i vår värld och i denna sekund, då det är en företeelse som inte – till skillnad från otroliga företeelser i fantasy – trotsar naturlagarna. Detta resonemang följer samma linje som den kanske allra bästa definitionen av vad science fiction är: "SF stories often begin with an unfamilar worldview (or paradigm) that shifts our consciousness into looking at the universe in a fresh way. . . . SF is the literature that suggests the significant, scientifically explicable changes thay may potentially occur in the sphere of human knowledge and experience, exploring how they might affect our minds, bodies and culture." Stephen E. Andrews. "100 Must-read science fiction novels."
I Twilight Zone-avsnittet "The Fugitive" beskrev Rod Serling skillnaden mellan fantasy och science fiction på ett lysande sätt: “Fantasy is the impossible made probable. Science Fiction is the improbable made possible.” Angående vad som skiljer fantasy från mytologi kan vi läsa följande i "The Ultimate Encyclopedia of Fantasy", redigerad av David Pringle: "the essence of all myth is that once upon a time it was believed, in a literal way; and so a distinction needs to be made between those bodies of stories from the past that we label mythologies, which are in effect the relics of dead religions, and those others, such as fairy tales, which have always been regarded as mere fictions concocted for people's entertainment. Modern fantasy obviously takes its place with the latter – it is avowedly fictional – but, like folk tale and epic, it may draw upon mythology for its subject-matter – and for a good deal of its hidden power." I samma bok kan vi också läsa om den moderna fantasy-genrens ursprung: ". . . fantasy has developed in multitudinous forms throughout the history of world literature. It is continuously present since the invention of writing, some 5,000 years ago." Exempel följer därefter på former av fantasy-berättelser från det antika Egypten och från Babylonien, och senare från Grekland, Romarriket, och, ännu senare, från medeltiden, renässansen, upplysningstiden (som skulle lägga grunden för den nya genren science fiction) och ända fram till modern tid. Boken bjuder på mycket intressant läsning och rekommenderas varmt.
/Johan
Berättelser behöver inte handla om eller utspelas i framtiden för att vara science fiction. Låt oss ta några filmer som exempel. "Star Wars" utspelar sig i en obestämd tid i det förflutna, "Atlantis: The Lost Empire", i en bestämd tid i det förflutna, och handlingen i "Närkontakt av tredje graden" och "Gravity" var samtida med sin biopublik. Definitionen tar inte heller hänsyn till subgenrerna alternate history och superhjälte-berättelser vars handling inte heller är förlagd till framtiden. En heltäckande definition av science fiction får vi av Edmund Crispin i "Best Science Fiction Stories" från 1955: "A science fiction story is one that presupposes a technology, or an effect of technology, or a disturbance in the natural order, such as humanity, up to the time of writing, has not in actual fact experienced." Med denna definition ser vi att även en berättelse som utspelas i nutiden men som handlar om en situation som aldrig skett i historien kan kallas för science fiction. Denna definition får även stöd av John Clutes beskrivning i "Science Fiction: The Illustrated Encyclopedia": "What I mean by SF – whether I use the term for Science Fiction or Speculative Fiction – is simple. Any story that argues the case for a changed world that has not yet come into being is an SF story." John-Henri Holmberg förfäktar ett liknande synsätt i boken "Inre landskap och yttre rymd: science fictions historia": “Medan annan litteratur antingen realistiskt speglar människan i historien eller nuet, eller orealistiskt skildrar skeenden vi vet är omöjliga, vill science fiction skildra människan i en verklighet som skulle kunnat existera eller som kan komma att existera.”
Hur kan då en berättelse som utspelar sig i nutiden klassas som science fiction? För att ta "Gravity" som exempel skildrar denna film en verklighetsfrämmande situation, en rysk missilattack som utlöser en kedjereaktion av ett växande moln av rymdskrot. Detta är ett science fiction-scenario då det är en händelse som aldrig skett i historien. Men det är en rationell beskrivning av en verklighet som skulle kunnat existera, i vår värld och i denna sekund, då det är en företeelse som inte – till skillnad från otroliga företeelser i fantasy – trotsar naturlagarna. Detta resonemang följer samma linje som den kanske allra bästa definitionen av vad science fiction är: "SF stories often begin with an unfamilar worldview (or paradigm) that shifts our consciousness into looking at the universe in a fresh way. . . . SF is the literature that suggests the significant, scientifically explicable changes thay may potentially occur in the sphere of human knowledge and experience, exploring how they might affect our minds, bodies and culture." Stephen E. Andrews. "100 Must-read science fiction novels."
I Twilight Zone-avsnittet "The Fugitive" beskrev Rod Serling skillnaden mellan fantasy och science fiction på ett lysande sätt: “Fantasy is the impossible made probable. Science Fiction is the improbable made possible.” Angående vad som skiljer fantasy från mytologi kan vi läsa följande i "The Ultimate Encyclopedia of Fantasy", redigerad av David Pringle: "the essence of all myth is that once upon a time it was believed, in a literal way; and so a distinction needs to be made between those bodies of stories from the past that we label mythologies, which are in effect the relics of dead religions, and those others, such as fairy tales, which have always been regarded as mere fictions concocted for people's entertainment. Modern fantasy obviously takes its place with the latter – it is avowedly fictional – but, like folk tale and epic, it may draw upon mythology for its subject-matter – and for a good deal of its hidden power." I samma bok kan vi också läsa om den moderna fantasy-genrens ursprung: ". . . fantasy has developed in multitudinous forms throughout the history of world literature. It is continuously present since the invention of writing, some 5,000 years ago." Exempel följer därefter på former av fantasy-berättelser från det antika Egypten och från Babylonien, och senare från Grekland, Romarriket, och, ännu senare, från medeltiden, renässansen, upplysningstiden (som skulle lägga grunden för den nya genren science fiction) och ända fram till modern tid. Boken bjuder på mycket intressant läsning och rekommenderas varmt.
/Johan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar