Vi kom över havet av Julie Otsuka

"Vi kom över havet" skildrar japanska kvinnor som lämnar sin fattiga tillvaro för ett bättre liv i USA. Det är en kollektiv berättelse, romanen saknar alltså huvudkaraktär och är skriven i ett vi-perspektiv. Inledningsvis färdas kvinnorna över havet, fyllda av förhoppningar och drömmar inför framtiden. De föreställer sig pampiga villor, stiliga män, städade ytor och mat i överflöd. Men i hamnen står inga rika och kärleksfulla män, utan giriga lantbrukare som väntar in sin postorderhustru vars främsta uppgift är att arbeta – dag som natt. Tillvaron blir istället förskräcklig och kantas av övergrepp, våld, utnyttjande och hårt arbete.

Synen på en japansk kvinna under den här tiden (tidigt 1900-tal) var knappast human, männen äger dig, omgivningen hatar dig på grund av din hudfärg, du äger inget, får knappt någon mat, behärskar inte språket utan tvingas att slava för att överleva. Vissa av kvinnorna överlevde inte medan andra blev änkor, vissa fick försörja sig som prostituerade på bordeller. Kände någon av dem någonsin lycka kan man fråga sig... Vissa scener är gräsliga såsom de övergrepp som sedan resulterar i ett ofrivilligt barnafödande vilket sker på de mest förskräckliga platser. Författarinnan Julie Otsuka lyckas ändå, på ett underligt vis, beskriva detta med en skör poetisk ton. Det finns dessutom en rytm som upprepas genom hela romanens gång där jag vaggas med samtidigt som jag förfasas.

Det är en speciell liten bok om ett outforskat historieavsnitt, det vill säga migrationen från Asien över Stilla havet. Därför är det viktigt att Otsuka här lyfter en historia som annars inte har blivit uppmärksammad. En bok som man inte kan skaka av sig, och som var kvinna (och man för den delen) bör läsa.

/Sara