Sommarläsning – med facit i hand…

Sommaren är ju inte på något sätt slut, men så här i mitten av augusti, när skolstarten närmar sig, semestern är över och man så smått börjar planera för hösten, så kan det vara på sin plats att summera sommarläsningen - vars tänkta innehåll jag beskrev i detta blogginlägg tidigare i sommar...

Läsningen inleddes lättsamt med valda texter ur svenska ”Granta”, som jag tyckte var väl sammansatt av både skönlitterära och dokumentära texter av såväl svenska som utländska författare. Några gamla favoriter befäste sina ställningar hos mig, till exempel Karin Johannisson och Haruki Murakami. Några nya favoriter som jag gärna läser mer av var Ingvild H. Rishøi och Robert Macfarlane. Jag ser fram emot nästa nummer av ”Granta” som kommer i höst, med temat ”Gränser”

Minst en Maria Lang utlovades, och det blev som tänkt ”Rosor, kyssar och döden”. Det är en av de tidiga böckerna, som har allt det bästa av Lang och 50-talet – miljön, språket och den unga käcka Puck som alltid lyckas hamna mitt i något ”förfärligt spännande” äventyr! Boken har nyligen filmatiserats, och kommer på dvd i höst.

Jag är särskilt nöjd med att jag för första gången på många år läst ut en hel bok på en enda dag! Otippat nog blev det Cormac McCarthys ”Vägen”, som ju inte på något sätt är lättläst, men som ändå - tack vare den raka och avskalade berättelsen - lämpade sig väl att läsas i ett svep. Jag upplevde historien som väldigt målande och filmisk, och nästa steg blir nu att se filmen med förhoppningen att den håller i närheten av samma klass som boken...

Belinda Bauers ”Finders keepers” tog betydligt längre tid att läsa, även om de första två tredjedelarna flöt på bra, och spänningen hela tiden hölls vid liv, samtidigt som personer och miljö skildrades på ett fint sätt. Tyvärr tyckte jag sista delen var rätt seg, och hade vunnits på att kortas ned avsevärt... Alex Marwoods ”Onda flickor” hann jag inte ens börja på – den får anstå till höstens läsning. I övrigt hann jag också med två fina böcker från favoritförlaget Sekwa – men de får ni läsa mer om en annan gång...

/Åsa