Och bergen svarade av Khalad Hosseini

Khaled Hosseinis senaste roman ”Och bergen svarade” är en mäktig historia, med många berättelser i berättelsen. Riktigt på det viset har han inte skrivit i sina tidigare hyllade ”Flyga drake” (också filmatiserad) och ”Tusen strålande solar”, varav jag nog dristar mig till att tycka att hans första fortfarande är hans bästa… Lite känns det som att Hosseini gapar över lite för mycket här – det är en så storslagen historia han förtäljer ändå… istället för att bli ett storslaget epos, som jag gissar att ambitionen var, känns det snarare lite spretigt och ofokuserat, med livsöden han hade kunnat skildra i andra böcker istället. Nåväl – bra är den i vilket fall, även om jag som läsare lite för ofta finner mig lite förvirrad och undrar vems historia jag nu ska få ta del av… dvs hur den hänger ihop med helheten. För alla delar hänger givetvis ihop, mer eller mindre, många livsödens vägar korsas på ett eller annat sätt genom romanen.

Egentligen är det kring den lilla flickan Paris öde romanen vävs; när hon är i treårsåldern blir hennes far övertalad att sälja henne till en välbeställd barnlös familj. Hennes uppbrott från hennes allt – brodern Abdullah - genomsyrar hela berättelsen, men det är mest alla andra människor i hennes nära omgivning som vi får följa, både bakåt och framåt i tiden. Det är en vacker historia, genomsyrad av olika sorters familjeband, olika sorters kärlek, olika sorters öden – från Afghanistan till Paris, den grekiska ön Tinos, San Fransisco… Intressant och spännande!

/Tuija