Frihet av Jonathan Franzen

Jonathan Franzen fick sitt genombrott med ”Tillrättalägganden” (The Corrections 2001). Uppföljaren lät vänta på sig, det tog Franzen 9 år att färdigställa ”Frihet”. Boken är skriven från tiden kring 11:e september och fram till Irakkriget och finanskrisen. Samma tid bildar fond i boken. Detta är karamell som smälter långsamt (600 sidor!). Jag har läst den sparsmakat och långsamt under en lång tid och ungefär halvägs in i boken tyckte jag att ”Tillrättalägganden” nog var den bättre, men nu är det oavgjort. Båda är bra, läsvärda och fantastiska.

Liksom i ”Tillrättalägganden” är det en familj i centrum – Walter och Patty Berglund och deras barn Joey och Jessica. Vi följer Walter och Patty genom livet, deras ungdom, hur de träffas och fram tills de är i den desillusionerade medelåldern. Däremellan hinner mycket hända både i det lilla och det stora. Franzen ställer hela tiden mikro mot makro. Dramatiska och omvälvande händelser inträffar och avverkas i några få meningar medan ett betydelselöst telefonsamtal kan breda ut sig på flera sidor. Samtidigt bildar samtiden fond och ger sina avtryck i händelseförloppet. Walter och Patty är moderna människor, engagerade i miljön och sin barn, demokrater och fria att välj hur de vill ha sina liv. Här finns ett persongalleri som hela tiden rör sig i trianglar. Walters vän Richard från collegetiden har en stark dragningskraft på Patty (hon blir dock nobbad med hänsyn till Walter) men Richard finns hela tiden med i deras liv och är något av en joker i leken. Relationerna till barnen rör sig också i trianglar, Patty knyter sonen Joey hårt till sig och lämnar Walter utanför. Exemplen är flera, senare i handlingen dyker det upp en ung kvinnlig assistent till Walter som beundrar och älskar honom urskillningslöst. Dessutom bor hon hos Patty och Walter.

Frihet är bokens genomgående tema, friheten att välja men också att ta ansvar för sina val. Och är friheten alltid något bra? Richard är fri att välja bland kvinnor och ha flera korta förbindelser men i takt med åldern växer sig känslan av ensamhet allt starkare. Det finns mycket att säga om ”Frihet”, mycket att läsa, upptäcka och fundera över. Jag kan bara säga ge den tid. Det är en bok som växer och när den är slut vill man nästan börja om från början igen.

/ Carina