Bokcirkeln: ”Främlingen” av Albert Camus

I måndags var det återigen dags för stadsbibliotekets bokcirklar att träffas. Denna gången hade vi läst Albert Camus’ klassiker Främlingen från 1942. Boken handlar om och berättas av Mersault, en yngre man i Alger som i början av boken bevistar sin mors begravning och sedermera gör sig skyldig till ett mord, allt med samma till synes likgiltiga inställning. Under rättegången som följer på dådet dras hans karaktär och förflutna upp och hålls emot honom. Boken behandlar teman som främlingsskap och det absurda och meningslösa i tillvaron.

Vi pratade förstås mycket om Mersault, denna komplicerade (eller okomplicerade?) person - hur han är och varför han blivit sådan. Vi hade uppfattat honom lite olika, vi beskrev honom bland annat som ”neutral, kan inte ljuga, visar inga känslor, likgiltig, bara intresserad av ytan, har inget behov av andra människor, följer med strömmen, tar inga beslut”. Mersaults handlande förblir till stora delar oförklarligt. Men vissa av oss menar att det inte är så konstigt. Kanske ett naturligt beteende i en omänsklig värld.

Den rättsliga processen mot Mersault uppfattar vi som absurd och Kafka-liknande. Den handlar mer om hans karaktär än om det brott han begått. Det läggs stor vikt vid hur Mersault uppträdde vid moderns begravning. Medan moderns vänner grät högljutt satt Mersault själv tyst och tände en cigarett. Inte heller ville han se sin mor i kistan. Allt detta läggs honom till last inför domstolen. Vi tyckte det var lite hårt att döma honom efter hans beteende i den situationen, alla har ju olika sätt att visa sin sorg på, och alla vill inte se den döde i kistan. Någon föreslog att det kanske handlar om en kulturkrock mellan det västerländska och det arabiska sättet att sörja helt enkelt. Vi tror också att Mersault blir en tacksam måltavla för rätten, han uppfattas som fräck och arrogant och provocerar genom sitt beteende. Han beter sig inte som förväntat, försöker inte försvara sig eller bortförklara det han gjort.

Det var intressant att jämföra de olika översättningarna av boken som finns, en från 1946 (Sigfrid Lindström) och en från 2009 (Jan Stolpe). Det är till exempel stor skillnad på om man benämner en ordväxling som "skrik" eller "samtal". Helst hade vi dock velat gå en snabbkurs i franska så att vi kunde läsa på originalspråk och liksom få svaret på vad Camus menade med sin bok. Det hade antagligen bara hjälpt lite grand...

Sammanfattningsvis var vi ense om att det var en mycket bra bok som trots sin ålder kändes både aktuell och allmängiltig. Främlingen är bedrägligt kort och snabbläst, men tar tid att smälta. Den ger upphov till många frågor, men få av dessa får några svar…

Har du läst boken? Vad tyckte du? Svara gärna i kommentarerna! Till nästa gång läser vi Ät mig av Agnes Desarthe.

/BG, Ida, Sara och Åsa