Huvudpersonen och berättaren i Kristian Lundbergs Yarden har drabbats av ekonomiska bekymmer och tvingas ta ett jobb via ett uthyrningsföretag och hamnar på Yarden i Malmö, en omlastningsplats för nya bilar. Här hamnar han längst ner på samhällets stege, tillsammans med dem som inte finns, de papperslösa. Här är mänskligt värde intet. Han gör en klassresa nedåt och är tillbaka till det kroppsarbete han en gång försörjde sig genom i sin ungdom och barndomen gör sig återigen påmind. Hans mor, ensamförsörjande med fem barn, utvecklar schizofreni. Hans liv blir en mardröm och han flyr in i alkohol och drogmissbruk som han så småningom tack vare sitt behov och förmåga att skriva lyckas ta sig ur. Författaren låter oss i Yarden parallellt med kampen med det egna förflutna förmedla ett intressant inlägg i det moderna arbetslivets villkor. För Yarden tilldelades Kristian Lundberg Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2009.
Och allt skall vara kärlek blir som en repris, en återspolning av en berättelse som vi får uppleva igen, och nu ser vi den utifrån ett annat perspektiv, utifrån en kärlekshistoria. Även om huvudpersonen inte längre jobbar kvar på Yarden återkommer han till den i berättelsen och så även till sitt tidigare liv. Han har en son som han älskar och som han försöker ge en bättre start än han själv fick. Och han älskar sin mor som har sjunkit långt in i sin sjukdom. Han har också hittat tillbaka till sin ungdoms kärlek, ett förhållande som inte höll på grund av drogmissbruket. Nu har de hittat tillbaka till varandra igen efter sexton år. Nu kan de kanske börja om…Och allt skall vara kärlek är så svart, så svart. Den är framvärkt, som spettad ur ett grovt stenblock. Berättaren känner en skuld som måste sonas. Han måste vända tillbaka och börja om från början. Via kärleken är allt möjligt. Och jag hoppas verkligen att kärleken bär hela vägen, för det känns som om det är den enda möjligheten för honom att få försoning och kunna gå vidare. Annars vet jag inte…
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar