Lästips för dig som planerar att semestra i Nordkorea

Jo, det går faktiskt att turista i Nordkorea. Det finns bolag som arrangerar resor dit. Dock enbart gruppresor. Att resa på egen hand som ”backpacker” är inte tillåtet. Några som deltagit i en sådan är författarna Magnus Bärtås och Fredrik Ekman och deras veckolånga tur i landet har resulterat i resereportaget ”Alla monster måste dö” som kommit ut i bokform nu under 2011.

2008, 60 år efter Nordkorea bildades som stat, genomför ett tämligen udda sällskap och deras två ständiga följeslagare, guiderna Mr Song och Ms Kim en studieresa från huvudstaden Pyongyang, via inrikesflyg upp till landets norra delar bl a till det heliga berget Baekdu och sedan ner till den Sydkoreanska gränsen, ingenmanslandet mellan de två nationerna.

Det är en fantastisk berättelse om detta märkliga och stängda land som fortfarande styrs av den store ledaren Kim Il Sung, trots att han har varit död åtminstone officiellt sedan 1994. Hur det står till med Kim Jong Il, son till den framlidne som officiellt ändå styr landet, är det ingen som riktigt vet. Landets statsmakt vill trots allt få oss att tro att allt är som det ska. I landet gäller den s k juche-filosofin, självtillit, att kunna vara självförsörjande och oberoende av andra länder (en sanning dock med modifikation).

Landet är som en film- eller teaterkuliss. Det finns stora pampiga gator, men ingen trafik, det finns inrikesflyg som ingen får åka med, filmen och litteraturen är statligt kontrollerad. Resenärerna hålls under ständig uppsikt, ingen får smyga iväg bakom kulisserna. Och så har vi de fantastiska paraderna där alla deltar, även de som sitter på åskådarplatsen. Kim Jong Il har ett nästan fanatiskt intresse för film och gick till och med så långt att han på 70-talet kidnappade en av Sydkoreas mest kända skådespelare Choi Eun-hee och hennes fd man, regissören Shin Sang-ok, för att de skulle bygga upp en nordkoreansk filmindustri. Bärtås och Ekman menar att nordkoreanerna har inskolats i ett film- och teaterskådespel som inbegriper vardagen. Befolkningen ska manipuleras att tro att det är på riktigt. Härskaren är som monstret i den nordkoreanska skräckfilmen Pulgasari (se YouTube-klipp).

Bärtås och Ekman har skrivit ett lågmält reportage, med en starkt ironisk prägel, allt ifrån resenärernas sammansättning till hur de tas om hand och får landet och dess kultur presenterat för sig. Men de är inte fördömande. De visar vad de ser, som genom en kameralins. För övrigt får man som läsare en mycket god inblick i landets historia.
/Therese