Tolvårige Steven Lamb är på många sätt en ovanlig pojke. Varje dag efter skolan tar han med sig sin spade ut på hedarna kring Exmoor för att gräva efter ett skelett. När hans morbror Billy var ungefär så gammal som Steven är nu, försvann han en dag på väg hem från skolan. Det fanns tecken som tydde på att han förts bort av den ökände pedofilen och seriemördaren Arnold Avery, som dömts för mord på flera barn i närheten, men inget kunde bevisas och kroppen hittades aldrig. Detta trauma har präglat Stevens familj i flera generationer. Hans mormor har blivit en surmulen och inbunden gammal kvinna som varje dag står i köksfönstret och väntar på sin förlorade son, och Stevens mamma har svårt att visa några känslor för honom och hans bror. Pappan är ute ur bilden sedan länge, och i hans ställe har en lång rad pojkvänner till mamman kommit och gått, ingen har stannat särskilt länge.
Steven tror att om familjen bara fick veta vad som hände Billy så skulle allt bli bra igen. Därför gräver han på hedarna runt de ställen där de andra kropparna hittades. En dag bestämmer han sig för att det är nog. Just den dagen har han fått beröm av sin lärare för ett brev han skrivit. Tanken väcks hos honom att han kanske ska fråga den enda person som kan veta var Billys kropp är begravd. Så han skriver helt enkelt till Arnold Avery i fängelset där han suttit isolerad de senaste tjugo åren och frågar var Billys kropp finns. Steven vill bara veta vad som hänt hans morbror. Men Avery tänker inte missa ett tillfälle att leka lite...
När jag läser Belinda Bauers debut associerar jag till thriller-/deckarförfattare som Harlan Coben, Tana French och Linwood Barclay. Och det är ju ett synnerligen trevligt sällskap för henne att vistas i! Jag hittar tyvärr inga uppgifter om att Blacklands skulle vara översatt till svenska än. Boken är dock ganska lättläst med korta kapitel, så man behöver ingen examen i engelska för att klara av den. Bauers andra roman på engelska är redan utgiven och har nyligen köpts in till stadsbiblioteket. Jag väntar ivrigt…
/Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar