När Elbeth Noblin dör i cancer testamenterar hon sin vackra lägenhet i London till sina systerdöttrar – tvillingarna Julia och Valentina. Flickorna har aldrig träffat sin moster eftersom Elsbeth var djupt och oresonligt osams med deras mamma Edie och därför tycks det hela lite underligt för dem. Men inte mindre välkommet för det!
Tvillingarna har ägnat några år till att hoppa av olika collage och ser nu en möjlighet att göra någonting helt annat. Julia ser en möjlighet att förlänga tiden av att göra ingenting medan Valentina hoppas på en chans att på riktigt komma igång med livet. Eftersom de gör absolut allting tillsammans och aldrig är ifrån varandra är de här olika målsättningarna ingenting de talar om - blotta tanken på ens en kortvarig separation tycks omöjlig.
Hur som helst, båda vill fara, så så snart de fyllt 21 går flyttlasset från Lake Forest i USA till det gamla vackra trevåningshuset i centrala London och med sina minst sagt originella invånare. Rakt under dem bor Robert – Elbeths många år yngre älskare som blir så tagen av åsynen av tvillingflickorna att han inte ens vågar närma sig dem. De är så unga och så lika hans bortgångna käresta! I veckor iakttar han dem istället på avstånd. I våningen över flickorna bor Martin som aldrig lämnar lägenheten på grund av sina grava tvångssyndrom. Han sätter papp för fönstren för att skydda sig från omvärlden och skurar på inbillade fläckar tills parkettgolvet nöts sönder och vatten sipprar ner över tvillingarna en trappa ner. Men den allra mest udda existensen i huset tycks vara moster Elsbeth själv.
Jag blev alldeles förtrollad av Audrey Niffeneggers förra bok Tidsresenärens hustru. I den får författaren sina läsare att rakt av svälja tidsresor som en kromosomstörning som vilken annan liten defekt som helst. I Själens osaliga längtan tvingas vi acceptera att döden är långt ifrån definitiv. Niffeneggers nästa bok går under titeln The Chinchilla Girl in Exile och handlar om en ung kvinnlig varulv. Jag är helt övertygad om att jag kommer att köpa även det rakt av, som den naturligaste sak i världen. Själens osaliga längtan är djupt fascinerande och mycket mer än den spökhistoria som utgör ramberättelsen!
/Lisa
torsdag 12 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar