Förra året kom hon ut med en självbiografisk bok som jag blev lite nyfiken på, inte minst tack vare titeln: Den skakande kvinnan Eller en historia om mina nerver. I boken berättar Siri Hustvedt om ett symptom som visade sig första gången några år efter hennes fars död. Hon skulle då hålla ett föredrag till hans minne, inför ganska många åskådare. Mitt under sitt tal började hon skaka helt okontrollerat. Hon lyckades ändå genomföra sitt föredrag, men efteråt var hennes ben alldeles missfärgade, och mamman och systrarna som satt på första parkett och bevittnade det hela var alldeles förskräckta. Vad var det som hände och varför? Föredrag hade hon hållit många gånger och inför betydligt fler personer. Det var heller inte första gången hon talade om sin far efter hans död. Detta fenomen hemsöker henne sedan vid fler tillfällen, och hon drar sig även till minnes händelser i sitt förflutna som kan kopplas till skakningarna.
I sin bok ger sig Siri Hustvedt ut på jakt efter en diagnos eller åtminstone en förklaring till sina problem. Hon berättar om sina besök hos olika läkare och psykoanalytiker, som givit upphov till många spekulationer, men inte något resultat. Hon gör också en resa genom nervsjukdomens historia, och det så omtvistade förhållandet mellan kropp och själ, och man får också veta mycket om olika teorier och deras upphovsmän, t.ex. Freud m.fl. Siri Hustvedt berättar sakligt och med stor självdistans och mycket humor, vilket gör att läsningen inte alls upplevs så tung som man kanske tror när man hör talas om ämnet. Min bild av författaren som en stor berättare med ett fantastiskt språk förstärktes bara av den här boken, som kanske är en parentes i hennes författarskap eller början på något helt nytt!
/Åsa
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar