Slade house av David Mitchell

Idag tycker jag att vi återigen beger oss till de mörkare av gränder och ett av de mest spöklika husen jag har stött på i böckernas värld. Slade House av David Mitchell fångade bara med sitt fantastiska omslag mig, redan innan jag läst på baksidan.
Jag har inte läst varken Bone Clocks eller Cloud Atlas av Mitchell, även om de står i hyllorna hemma. Och vad jag förstår så återfinns vissa personer ur de böckerna även i Slade House. Men det gjorde inget för läsningens skull, för den här var magiskt bra och så krypande obehaglig ändå! Jag blev snarare inspirerad att läsa de andra böckerna. Ibland kan man märka att man missat en del om man inte har koll på en författares värld, men så var det inte här.
Var nionde år, runt Halloween så kallas en gäst till Slade House. Genom en liten port i muren kliver de in i en magisk trädgård, som omger dem med en drömsk grönska fast det är slutet på oktober. När dörren slår igen bakom dem så vill de ändå aldrig gå därifrån. Tills de upptäcker att de inte kan.
Vissa år går någon in i huset utan att bli saknad, och året går vidare i sin gilla gång. Men ibland så försöker anhöriga hitta det mystiska Slade House, och går nerför den mörka Slade Alley med adresslappen i hand för att leta efter en försvunnen själ. Men då är det som att huset att inte ens finns, det är helt omöjligt att hitta. Om det nu inte närmar sig Halloween och det blir en ändring i luften, för då kanske det plötsligt öppnas en liten dörr i en av murarna på Slade Alley, och där innanför anas en skimrande grön trädgård. Och man kan som inte låta bli att gå dit, det är något som drar och pockar.
Sen vill jag inte berätta mer om vad som händer, för det här en bok som man vill veta så lite om som möjligt, för att fångas i dess magiska värld.

Det är en labyrintliknande version av en haunted house historia, för i slutet på trädgården ligger det skimrande Slade House med syskonen Grayer som dina ciceroner. Det är otäckt, oändligt sorgset och väldigt väldigt smart. För varje kapitel är det nionde året, och vi får följa en ny gäst. En omskakande bok som ger myrkrypningar i min själ. Bokstavligen. Läs den!

/ Malin