Genren psykologisk thriller eller grip-lit som den också har kallats, fortsätter att skörda framgången i Gone Girls (numera ganska utsuddade) spår. I lördagens Guardian Review of Books läser jag att de brittiska förläggarna nu är rejält trötta på genren, men så länge det finns läsare behåller den förstås plats på marknaden.
Harriet Lane har varit journalist på just The Guardian, och har nu kommit ut med sin andra roman, som väl passar in i den nyss nämnda genren. Emma och Nina bor nära varandra i London men lever helt olika liv. Emma är mitt uppe i småbarnsåren, med en nyfödd och en tvååring. Hon känner sig fångad av familjelivets krav och saknar sitt gamla liv inom mediebranschen. Nina är konstnär och lever ett fritt och ekonomiskt oberoende liv tillsammans med sin man och tonårsdotter. En rad till synes slumpvisa händelser gör att de båda kvinnorna träffas och börjar umgås. Emma blir smickrad av uppmärksamheten från den sofistikerade Nina, och besöken i hennes flotta hem blir en flykt undan vardagskaoset. Det Emma inte minns är att de har träffats förut. Men det gör Nina. Sakta bygger hon upp en vänskap och ett förtroende hos Emma som enbart syftar till att hämnas en händelse i det förflutna...
Spänningen byggs upp skickligt, likaså den obehagliga stämningen, och vi får små ledtrådar till vad som skapat Ninas hämndlust. Kvinnorna turas om att berätta historien, så att man får se samma händelser ur bådas perspektiv. Dock känns slutet lite plötsligt och avhugget, vilket känns tråkigt när författaren lyckats så väl med att förbereda läsaren på en riktigt dramatisk avslutning.
/Åsa
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar