"Ull" av Hugh Howey

Hugh Howey arbetade bland annat som datorreparatör och kapten på ett fartyg innan han ägnade sig åt författande på heltid. I en intervju med amerikanska National Public Radio har han sagt att "Ull" kan liknas vid tv-serien "Lost" – "fast med ett logiskt slut." Jag förstår vad han menar. "Lost" började som en science fiction-serie med tänkvärda filosofiska tankeställningar, men slutade som en fantasy-serie. Dess förvirrande slut var full av övernaturliga förklaringar och polariserade tv-seriens fans – hälften avskydde det, andra hälften älskade den emotionella aspekten av slutet, men ingen kunde säga att slutet var intellektuellt tillfredställande. "Ull" däremot, är konsekvent både intellektuellt och känslomässigt tillfredställande, från början till slut. Ingenting sker i "Ull" som inte har en vetenskaplig, empirisk förklaring, och "Ull" är därmed i varje beståndsdel science fiction; faktum är att romanen är själva sinnebilden av vad SF står för (uttryckt annorlunda är SF 100% "Ull"). Men trots detta är romanen aldrig didaktisk eller pedantisk då den förser läsaren med naturliga förklaringar på dess många mysterier.

Ramberättelsen är enkel. I en värld som blivit obeboelig har människan blivit tvungen att bo under jorden i en silo stor nog att rymma ett helt samhälle. Endast brottslingar får vistas utanför det underjordiska samhället, eftersom att vistas ovan jord innebär en snabb död. Men vad är det som har gjort världen livsfientlig? Strålning, luftförorening, syrefattighet? En kvinnlig mekaniker blir dömd till döden och tvingas ovan jord och blir där den första som nystar upp de många mysterier som ingen i hennes värld trott att de skulle fått en förklaring på. Bokens silo blir en mikrokosm av vår värld, och ger en skrämmande bild av hur vår värld kommer i se ut i framtiden då jordens resurser börjar ta slut.

Huvudpersonen är smart som Lisbeth Salander, mentalt stark som Katniss Everdeen, och driven och självständig som Jane Eyre. De som har makten försöker hemlighålla sanningen om vad som finns utanför det underjordiska samhället och all historia som skett innan det senaste upproret. Detta skapar många konflikter och det är när de förtryckta konfronterar makthavarna och försöker omkullkasta ordningen som boken snärjs in i många spännande berättelsetrådar, och det hela blir en tät väv vars upplösning är oförutsägbar men ändå självklar i skenet av allt som tidigare skett, som de bästa slut är.

/Johan