"Anden i handen" är utåt sett en tarotstudio där man spår i kort och siar om framtiden hos (företrädesvis) uttråkade medelklasskvinnor. Bakom draperierna finns dock en annan verksamhet, som snarare lockar männen till sig. Historien berättas av en kvinnorna som jobbar "bakom kulisserna" men som vid ett sjukdomsfall får hoppa in i spådomsverksamheten. Hon berättar ärligt och humoristiskt om sitt yrke, och om hur det på båda sidor av draperiet går ut på att ge kunderna vad de vill ha, och säga vad de vill höra. Spåkvinnan blir uppsökt av en kvinna som nyss flyttat till ett stort gammalt hus med sin man och två söner. Styvsonen har plötsligt förändrats sedan flytten, och mamman börjar bli rädd för honom. Hon tror att han har påverkats av huset på något sätt. När spåkvinnan blir tillfrågad om att göra ett hembesök i huset, kan hon inte motstå det som tycks vara lättförtjänta pengar för att strö lite örter omkring sig och mumla besvärjelser. Det visar sig dock att det verkligen händer hemska och oförklarliga saker i huset och kring styvsonen...Att man som läsare ska hållas i osäkerhet kring vad som egentligen hänt och vem man kan lita på, verkar vara en trend, och i denna konst är Gillian Flynn en mästare. Efter en något skakig inledning stegras spänningen obönhörligt fram till slutet, som i mitt tycke kunde varit lite vassare. Men novellformen är inte lätt, på få antal sidor ska karaktärer byggas och trådar läggas ut och samlas ihop - och här blir man inte besviken på Flynn. Roligt att läsa en författare man gillar i ett format man gillar - och att de två funkar ihop! Jag hoppas nog ändå att Flynns nästa alster blir en roman - vågar man kanske hoppas på en skräckroman...? :-)
/Åsa
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar