Gå om intet av Sandra Gustafsson

En ganska obehaglig, men nog så viktig historia, har Sandra Gustafsson skrivit – berättelsen om hur vansinnigt galet det kan gå om man inte förmår älska och förstå sina barn lika mycket, utan är omedveten om den split man sår om syskon inte behandlas rättvist eller känner sig lika älskade. Stundtals gör det nästan ont att läsa om en liten pojke, som om och om igen sträcker sig ut efter mammans kärlek och förståelse, men istället upplever sig fullständigt förfördelad och osedd. Och detta trots att mamman verkar vara medveten om att hon inte når sin yngsta son, inte förstår honom. Men hon ser inte själv konsekvenserna av att ständigt uppmärksamma och berömma sin förstfödde, Joakim, hon ser inte skadan hon åsamkar Tobias. Och ingen kunde väl ana att det skulle få så våldsamt dramatiska konsekvenser i vuxen ålder…

Vi får följa Tobias, dels i nedslag i det förflutna – barndomen, men framför allt i förhörsrummet hos polisen. Joakim är nämligen död, mördad. Och anledningen till att Tobias är mer eller mindre misstänkt är att han ringde 112 när det hände, och yppade saker som knyter honom till platsen och dådet. Men i förhörsrum får vi också följa Sara, och hennes berättelse. Dels kring hennes eventuella inblandning i själva dådet, men framför allt hennes koppling till de båda bröderna. Hon var nämligen Joakims sambo, men också Tobias älskarinna. Vi får både hennes skildring av hur hon och Tobias träffades, och hur och varför förhållandet utvecklades till det som det blev, men vi får också Tobias version av den, inför polisen – där han totalnekar till att det överhuvudtaget existerat något förhållande – han hävdar att hon är helt sjuk i huvudet och att ett förhållande dem emellan skulle vara ett utslag av hennes önsketänkande.

Som läsare undrar man ganska länge under historiens gång, och pendlar fram och tillbaka kring, vem som egentligen är sjuk, eller mest frisk, av dessa tre huvudkaraktärer, och vems historia som är den sannaste. För allt eftersom berättelsen framskrider börjar man inse att ingen av bröderna har ett särskilt friskt och sunt förhållningssätt till Sara, vilket märks tydligast i deras behandling av henne. Men vem mördade Joakim, och varför? Och var finns egentligen kärleken i en såhär komplicerad historia? Är det någon av dem som egentligen älskar, eller är känslorna bara ett utslag av att vilja, och kunna, utöva makt? Känna sig behövd och attraktiv?

Stora, svåra frågor, och säkert väldigt allmängiltiga i många förhållanden. Lite obehaglig läsning, som sagt, men en nog så intressant och spännande uppbyggd historia.

/Tuija