Tracy Chevalier tillhör de författare som har funnits med mig länge. Jag började läsa hennes böcker som tonåring och har sedan dess läst allt hon skrivit. På senare år har utgivningstakten minskat, och det var några år sedan hon senast kom ut med en ny bok. Därför var jag glad när jag fick mysa ner i soffan med alldeles nya
Den sista fristaden. Något jag uppskattar mycket med hennes böcker är all research hon lägger ner, det känns verkligen som att man lär sig något varje gång man läser dem. I det här fallet lärde jag mig massor om lapptäckssömnad och om kväkare. Jag är också svag för välskrivna historiska romaner.
Här får vi följa Honor Bright, som tillsammans med sin syster lämnar England för Amerika i mitten av 1800-talet. Resan över havet blir riktigt jobbig, Honor mår konstant illa i flera veckor och när hon väl går iland på amerikansk mark säger hon till sig själv att hon aldrig kommer att fixa en återresa utan nu får hon stanna här. Tanken är att systern ska gifta sig med en man i Ohio, som liksom systrarna tillhör en kväkarförsamling, men hon dör ganska omgående i gula febern och Honor lämnas ensam i ett främmande land. Systerns tilltänkta man vet inte ens om att hon existerar, och blir förstås måttligt nöjd när han får Honor på halsen istället för en hustru. Räddningen för Honor blir sömnaden, hon är mycket skicklig på att sy och hjälper bland annat till i en hattbutik.
Ett annat problem som Honor ställs inför är de flyktingar som rymt från söderns slavplantager med hopp om att ta sig över till Kanada. Honor slits mellan sin önskan att hjälpa dessa människor men samtidigt hålla sig på rätt sida lagen för att inte utsätta de människor hon bor hos för fara.
/Helen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar