En av historierna handlar om Lo och hennes pappa som befinner sig vid en flod de kallar Darling River. Tillsammans ägnar de sig åt nattliga bilturer, där fadern bland annat plockar upp prostituerade vilka han sedan ligger med, med Lo som vittne i baksätet. Även Lo har älskare som hon kallar sina bröder. Det är svårt för läsaren att avgöra Los egentliga ålder - hon är ålderslös, ett barn men samtidigt en kvinna – ett mellanting. Stridsberg målar även upp kroppens förfall – hur Los klänningar spänner, hennes illaluktande kroppsdelar och gulnande tänder. Död och förruttnelse återkommer genom hela romanens gång.
Den andra berättelsen kretsar kring den gravida Dolores som
färdas mot Alaska tillsammans med sin make Richard. Även hon är på väg till
Darling River för att föda sitt dödfödda barn. Förvanskad av sin graviditet
minns hon sin styvfaders övergrepp mot henne.
I den tredje delen får vi ta del av en vetenskapsmans
absurda experiment i att tämja en apa. Han tillbringar all sin vakna tid åt att
studera apan Ester och få henne att teckna det hon ser. Han tar med henne till
havet, söker hennes uppmärksamhet och man undrar över hans egentliga mål med
experimentet som mest liknar manlig maktutövning.
Den fjärde delen även kallad ”Ur moderkartan” följer vi en
kvinna, som bryter upp, från hem och familj. Även hon färdas genom USA med
hjälp av bil och gör allt för att anonymisera och avskärma sig själv från
omvärlden så mycket som möjligt – men lyckas hon undfly sin ångest?
Temat för samtliga delar är fångenskap. Lo som är fängslas i
sina urvuxna flickklänningar, Dolores, fast i sin kropp präglad av smärta i en
bilfärd fylld av omvägar. Och apan Ester, fångad i en bur, maniskt pådriven att
teckna, att uppvisa mänskliga drag – att bli en kvinna? Och slutligen modern
som trots sin flykt aldrig lyckas rymma från sitt moderskap. Stridsbergs
Darling river är fylld av smärta. Och med hjälp av det obeskrivligt vackra språket
faller jag bara djupare in i dessa svåra kvinnoöden. En bok som aldrig går ur
mig.
/Sara
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar