I min hand håller jag en biografin
Ottar och kärleken skriven av Gunilla Thorgren. Det är en biografi om Elise Jensen-Ottesen. Min nya förebild. En kvinna som skapat ett liv åt min generations kvinnor. Jag ryser lite efter att ha läst den här boken. Jag känner att jag måste läsa den igen. Och att jag måste läsa den för alla jag känner. Elise växte upp i en prästfamilj med totalt arton syskon. Själv konfirmerade hon sig inte ens utan flyttade hemifrån för att bli journalist. Hennes syster Magnhild, lämnade hon dock aldrig, utan bar med sig till sin död. Elise möter sitt livs kärlek – Albert Jensen, känd socialist och skribent på den syndikalistiska tidningen Arbetaren. Där skriver även Elise, under signaturen Ottar. Det Ottar vill är att förändra villkoren för arbetarkvinnorna, där viker hon inte en tum i ett ytterst patriarkalt samhälle i början av 1900-talet. Bland de övriga medlemmarna av Syndikalisterna är det i stort sätt enbart män, men Elise står upp och kräver kvinnans rätt. Hon tar bland annat strid för fri abort – för att få slippa se fattiga familjer med arton barn som lider. Hon tar strid för att införa och att låta kvinnor, oavsett samhällsklass få använda preventivmedel. Hon tar även strid för de homosexuellas rätt i samhället. Hon skriver, debatterar och tar ord för alla de svaga men framförallt så gör hon. Hon ger sig ut i fattigstugorna, ut på landsbygden, möter kvinnorna som har det värst, tar med sig preventivmedel, låter dem prova, låter dem fyllas av kunskap och en gnutta mer självsäkerhet. 1933 grundar Elise riksförbundet RFSU – riksförbundet för sexuell upplysning. Och hon skapar Ottargården – ett hem för gravida och ensamstående kvinnor. Och varför gör hon då detta? Beror det på lillasyster Magnhild? Som blev gravid som sextonåring och tvingades iväg för att föda i ovisshet. Skulle magen sprängas – vad händer i kroppen när man är gravid? Inget var självklart. Det fanns stor okunskap – som kunde leda till galenskap och slutligen självmord, som för Magnhild. Jag fullkomligt älskar den här boken, och jag älskar Ottar. En sådan stark underbar varelse. Så mycket hon har lärt mig och så mycket hon har gjort för mig som jag inte ens visste. Tack.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar