Kärlekens historia

Året är 2005. Samtidigt som Jonathan Safran Foer, en av mina absoluta favoritförfattare, skriver sin andra roman – Extremt högt och otroligt nära - gör hans fru, Nicole Krauss, detsamma. Faktum är att de har kommit ut med alla sina tre romaner under samma år. 2002, när Krauss skrev sin debutroman Man utan minne kom även Foers fantastiska Allt är upplyst. Och förra året kom de båda ut med en tredje roman. Deras stilar är inte heller helt olika. Ni som läst Extremt högt & otroligt nära vet vad jag pratar om. Det är ett slags mystiskt skimmer av sorg och kärlek över hela berättelsen. Nu är det flera år sedan jag läste boken, men känslan den gav bär jag fortfarande med mig och den väcktes till liv på nytt när jag öppnade Kärlekens historia.

Var skall jag börja? Låt mig börja med Leo Gursky…..Han träffar sin första och största och egentligen enda kärlek som mycket ung men kriget kommer snart emellan. Efter flera svåra år utan henne reser han över hela världen för att få henne tillbaka men förstår inom kort att hon är honom förlorad. I berättelsen finns även flickan Alma, som har fått namn efter en karaktär i sin fars favoritbok. Namnet, liksom boken, vårdar hon ömt sedan den dagen hennes far går bort i cancer. Hennes mor förirrar sig bort i jobbet och ensamheten, hennes bror i den judiska tron och hon försöker med hjälp av boken att finna svar på livets gåtor.

Kärlekens historia handlar också om två äldre övergivna män som utan varandras vänskap inte skulle klara sig, och om den nästan okände författare som kommer emellan dem. Det är så väldigt vackert, sorgligt och förtvivlat ömt. Men inte heller helt utan skratt.

/Johanna