Välkommen till den här världen

Det blev inget tyvärr inget Augustpris för Amanda Svenssons Välkommen till den här världen, fast jag kände mig rätt säker på att hon skulle få det, efter att jag läst boken... Den handlar om den unga servitrisen Greta som flyttar från ett kollektiv i Malmö fyllt av missförstådda konstnärer, till Köpenhamn där hon ska dela lägenhet med kompisen Miriam. En kväll träffar hon Simon, en designer i art works som rör sig i stadens ”rätta” kretsar och beundras av många, men som enligt egen utsago är ”oälskbar”. Simons barndomsvän Claus finns ständigt i hans närhet - stor, bullrig men lite naiv. Han och Simon verkar evigt förbundna till varandra trots att de är så olika. Gretas närvaro hotar dock detta förhållande. Triangelsymboliken är ständigt närvarande - också i Simons arbete - men främst i relationen mellan de tre. ”En oliksidig triangel är inte perfekt, måste tippa åt ett håll eller annat.”

Språket i boken varierar beroende på vem som för ordet. Greta talar genom ordentliga dagboksanteckningar medan Simons tankar väller fram, ibland avbrutna av strofer ur dikter eller låttexter. Och Claus - ja, han är barnsligt talspråk, STORA BOKSTÄVER och brutal uppriktighet. Humorn finns också där. När Greta blir utkastad från lägenheten för att Miriam vill flytta ihop med sin pojkvän, konstaterar hon krasst: ”Kärlek ska vara som en stor, okänd kontinent. Man landstiger, och sen vill man ägna resten av sitt liv åt att bygga bo och slakta ursprungsbefolkningen.”

Boken är nog egentligen mer en Sara-bok än en Åsa-bok, men den lyckades ändå röra och beröra mig, kanske främst tack vare det fantastiska språket.

/Åsa