Jag tycker mycket om den här boken som handlar om psykiatern Marlow och hans patient, konstnären Robert Oliver. Oliver blir inlagd på en psykiatrisk klinik efter att ha försökt skära sönder en målning på ett konstmuseum. Marlow, som själv också är hobbykonstnär, tar sig an fallet men Oliver vägrar att prata med honom. Däremot målar han massor och det är samma kvinna som återfinns på alla hans målningar. För att få veta mer om sin patient tar Marlow kontakt med två kvinnor, hustrun respektive älskarinnan till Oliver. Han får också tillgång till en bunt brev som Oliver har haft i sin ägo. Dessa brev utgörs av en brevväxling mellan en ung konstnärinna och hennes mans farbror under 1800-talet.
Det går långsamt framåt i den här boken på närmare 600 sidor. Ändå är den långt ifrån svårläst. Jag tycker väldigt mycket om språket och hela stämningen i boken. Även att kapitlen växlar mellan olika personers perspektiv. Det byggs upp en spänning hela tiden som gör att man bara måste läsa vidare och det dröjer en stund innan jag förstår hur de gamla breven hänger ihop med händelserna i nutid.
Det väcks en konstnärsådra i mig när jag läser, tycker själv mycket om att måla och teckna och blir riktigt sugen på att åka på en målarkurs som en av personerna gör i boken. Det är fantastiska skildringar av dessa konstnärers passion! Sedan är det vackra kärlekshistorier som skildras också, även om jag kan tycka att relationen ung kvinna - betydligt äldre man upprepas lite väl många gånger... Och jag förstår inte riktigt vad det är som är så fascinerande med Robert Oliver!
Eftersom författarens tidigare bok, Historikern, rörde sig kring det övernaturliga förväntade jag mig lite samma sak här. Jag tyckte också att man invaggades i en känsla av att Olivers besatthet av en viss mörkhårig skönhet skulle ha något med det övernaturliga att göra... Jag undrar om likheten i namnen mellan Oliver och 1800-talets brevskrivande Olivier är ett sammanträffande, eller om det finns en möjlig tolkning av boken här? Det är nog upp till läsaren att själv avgöra.
/Helen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar