Bokcirkeln: Kniven i hjärtat

I måndags tog vi oss an den tredje boken i stadsbibliotekets bokcirkel, som var Björn Ranelids Kniven i hjärtat. Den handlar om David som avtjänar ett livstidsstraff för mord på två människor. När historien börjar har hans sextonårige son Kasper just börjat besöka sin far i fängelset efter att ha hållit sig undan i många år. Bit för bit berättas de händelser som lett fram till straffet av en författare som Kasper bett skriva ner faderns historia, och till slut får vi hela bilden klar av det hemska som hänt.

Vi pratade mycket om David, hur han skildras, och hur trovärdig skildringen är. Tidigt i boken påstår han sig inte vara troende, men håller ändå fast vid budorden, psalmerna osv. Han är för präktig och rättskaffens, tyckte någon. Han gör allt för sin familj, men gör han det egentligen för sig själv? Bryr han sig om vad de tycker och tänker? Vi tyckte också att det ibland var svårt att avgöra vem som berättade i boken; författaren, David eller Kasper? Vi var överens om att den starkaste karaktären i berättelsen, den som hatar, men måste förstå och försonas för att kunna gå vidare är ändå Kasper.

Vi kom också in på språket och vi hade två läger. De predikande formuleringarna varvat med den ibland banala, lite undervisande eller barnboksspråket å ena sidan. Och just detta lite mer högtravande och fantastiskt böljande måleriska språket, som ingen annan har, och som gör Ranelid så unik.

Vi iklädde oss rollen som beslutsfattare i en domstol. När vi nu fått veta skälen till Davids handling, dömer vi då annorlunda? Ranelid skriver i boken att vänskap förutsätter ömsesidighet, medan kärleken kan vara enkelriktad. Ett mord går aldrig att försvara, men det kan finnas som för David, ett starkt skäl till handlingen och ska det då vara förmildrande? Vi kände att vi även hade behövt få möjligheten att höra övriga personer för att få deras perspektiv på händelsen.

Vi undrade också över bokens budskap, vad vill Ranelid få fram egentligen? Språkets (undergörande) betydelse för den civiliserade goda människan? Vem bär skulden till att våldsdåd begås? Om man inte kan förlåta, kan man ändå nå en slags försoning och gå vidare i livet? Kan vi alla bli våldsverkare under vissa omständigheter?

Har du läst boken? Vad tyckte du? Svara gärna i kommentarerna!

December månads bok är "Jupiters öga" av Oline Stig.

/Åsa m.fl.