Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



fredag 14 oktober 2011

Bokcirkeln "Gösta Berlings saga" den 11 oktober

Så var det dags igen. En vacker oktoberkväll träffas vi, tio förväntansfulla bokcirkeldeltagare redo att låta oss förtrollas av en av våra främsta svenska klassiker – Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. För några av oss blir det första mötet med boken, medan andra har läst och läst om den flera gånger. En deltagare hade lyckats få tag i ett vackert exemplar av boken på ett antikvariat, med en julhälsning från tidigt 1900-tal på försättsbladet.

Vi kom snabbt in på Selma Lagerlöf som person. Hon är ju fascinerande och beundransvärd, det var vi alla eniga om. Vi tycker också att hennes person lyser igenom så tydligt i boken, man kan riktigt höra henne berätta sina historier. Hennes kärlek till Värmland var stark, vilket märks i det vackra landskapskapitlet. När majorskan är på väg för att rädda sitt kära Ekeby undan kavaljerernas förstörelse är det lätt att tänka sig att författaren har sitt eget Mårbacka i tankarna när hon skriver: ”Det finns nog många, som ha lidit av samma sorg. Inte är hon den enda, som har sett förstöringen gå fram över ett älskat hem…”.

Människosynen i boken känns förvånansvärt modern, även om en deltagare uttryckte besvikelse över hur kvinnorna framställs och hade väntat sig mer av Selma. Överlag verkar de kvinnor vi stött på hittills vara vackra och inte så mycket mer, de har ingen direkt personlighet att tala om och skildras som ganska svaga. Undantaget är förstås majorskan, men att hon är som hon är förklaras med att hon har blivit sårad tidigare i livet. Nu är hon i stort sett som en man. Gösta Berlings personlighet diskuterade vi också en hel del. Vem är han egentligen? Är han elak eller bara feg? En charmör eller rentav en psykopat? Det känns som att han är snabb att ta den enklaste vägen ut ur svårigheter, och så beskriver Lagerlöf honom också på s. 13: ”…Vid varje smärta, som övergår dem, skena de åstad på vilda vägar mot gapande avgrunder.”

Det är många olika karaktärer i boken och det kan kännas lite rörigt och svårt att hålla ordning på alla i början. Någon liknade boken vid skvaller, man får bekanta sig med små delar och fragment av olika personer och händelser. Vi reagerade också på att det förekommer många tvära kast i handlingen och att en enda liten detalj kan förändra så mycket. Vi får se hur romanen fortlöper tills vår nästa träff. Kommentera gärna vad du tycker om romanens inledning!

/Helen

2 kommentarer:

  1. Hej! Vad roligt att bokcirkeln hos er både är fulltecknad och har kommit igång så bra! Det låter som om ni hade massvis att diskutera. Min författartrio reagerar också litegrann på bokens kvinnoporträtt i del två. Varför uppehåller sig Selma Lagerlöf så mycket vid damerna som just bygdens pärlor? På vår hemsida har vi nu er urfina bild, med länk hit till er. Jag ser fram emot att läsa om er nästa träff. Allt gott. Marie Lundström.

    SvaraRadera
  2. Hej alla!

    Jag har skrivit ett par inlägg i min blogg. Jag fastnade tankemässigt i vår diskussion om att Lagerlöf inte framstår som den feminist vi trodde hon var. Var hon feg? Ville hon inte spela den rollen? - Eller var det helt enkelt så att hon ville ha framgång och behövde pengarna som författandet kunde ge?

    Det var hennes debut. Som kvinna vid förra sekelskiftet vågade man nog inte sticka ut hakan för långt innan man var etablerad. Hennes samtida Victoria Benedictson vågade, men skrev under pseudonym, Anne-Charlotte Leffler, också från tiden, hade en stödjande äkta man vid sin sida.

    Hälsningar Eva Skoog

    SvaraRadera