Bokcirkeln Gösta Berlings saga den 25 oktober

För tredje gången den här hösten bänkar vi oss kring bordet på verandan med varsitt exemplar av Gösta Berlings saga i handen. Den här gången kändes läsningen lite annorlunda mot tidigare; många korta kapitel, många olika sagor. En del av oss gillade det, andra inte. Vi var dock överrens om att vissa saker börjar komma på plats nu. Några av kapitlen blev ju som avslut över olika människors livsöden, vilket känns lovande inför den sista delen av boken. Vi är ganska nöjda över att den elaka Märta Dohna och hennes inbilske son får sina straff! Här är det godheten som segrar, det är tydligt. Samtidigt mildrar författaren synen på grevinnan Märta genom att berätta att hon ”var godhjärtad och levnadsglad när hon var ung” i det fina avslutet på nittonde kapitlet.

Vi funderar över vad det är som binder kavaljererna så starkt till Ekeby. Har de svårt att klara vardagen och behöver spänningen och äventyren i kavaljersflygeln? Liljecrona har fru och barn i ett idylliskt hem men klarar ändå inte att stanna hos sin familj mer än några dagar i taget. Patron Julius har i sjutton år gjort försök att resa hem till sin gamla mor, utan att komma längre än ett par kilometer. Ekebys ära är så viktig att kavaljererna lägger ner en otrolig möda på att ge sken av att de självklart har lyckats producera lika mycket järn som tidigare år. De går lika självklart i enad front till protest mot greve Dohna och gör det som så många andra hade velat men inte vågade. Det vilar ett romantiskt skimmer över kavaljererna på Ekeby, helt klart.

Selma Lagerlöfs sätt att skriva har vi lite olika syn på. Hon upprepar gärna samma mening flera gånger, och meningsbyggnaden kan bli lite snårig emellanåt. Vissa delar kan behöva läsas om några gånger för att man riktigt ska förstå innebörden. Det förekommer en del gamla ord som vi får anledning att diskutera när vi träffas. Den här gången var det bland annat roskvarter, täckbåge, fjällstickning och krumhorn.

Det förekommer också en hel del kategoriserande i boken, och vi får veta att i Värmland beter sig människor på ett visst sätt och ser ut på ett visst sätt. Den stackars kvastförsäljerskan, Gösta Berlings tilltänkta brud, kommer från en by där folk i allmänhet av någon anledning anses ha sämre förstånd. Som tur är har hon i alla fall utseendet för sig, då hon ”tillhör en melankolisk, madonnalik skönhetstyp, sådan man ännu finner hos vackra flickor vid stränderna av Lövens långa sjö”. Vi konstaterar att en del sådant lever kvar ännu i våra dagar, att smålänningar är snåla och norrlänningar sävliga är väl allmänt känt?

Slutligen diskuterade vi den här bokens förtjänster som en bok att diskutera i bokcirkel. Vi kom fram till att det finns många olika ingångar och sätt att tolka händelser i boken och många karaktärer att

diskutera kring. Sedan kanske det inte är den första boken man skulle komma att tänka på att läsa på egen hand. Det är ju en mycket positiv sak med bokcirklar, att man får läsa böcker man kanske annars hade missat!

Nästa gång vi ses är det sista gången och boken är utläst. Tur att det finns en hel hög med andra berättelser av Selma Lagerlöf att läsa!

/Helen