Vi kom ganska snabbt in på det självbiografiska inslaget i boken. Det vi vet om författarens eget liv stämmer i hög grad in på bokens Eli. Hur mycket är självupplevt och hur mycket är fiktion? Spelar det någon roll? Ja - det konstaterade vi att det uppenbarligen gjorde eftersom vi inte riktigt kunde släppa ämnet. KAN man skriva så ingående om något man själv inte varit med om? Författaren säger i intervjuer att hon vill att diskussionen ska handla om verket och inte om henne själv. Vad kan det finnas för skäl till detta?Rösterna i Elis huvud hade vi tolkat lite olika, som en del av sjukdomsbilden, eller som betydelsebärande för den situation Eli befinner sig i när de uppträder. Kanske är inte Eli vuxen fullt ut, det kan vara detta som rösterna symboliserar. Hon verkar tidlös, men samtidigt alltid "fel i tiden", som barn är hon lillgammal, som vuxen beter hon sig ibland som ett barn - hon är "osynkad" sa någon! Vi frågade oss också vad författaren vill med boken. Den kan ses som en beskrivning av hur det kan vara att leva med psykisk sjukdom, kanske också som kritik av psykvården? Någon berättade att skönlitteratur ofta används i vårdutbildningar, här kan boken vara en viktig inblick i hur det är att leva med en psykisk sjukdom. Eller är det kanske så att boken är ett försvarstal för den skapande individens rätt till sin egen konstnärliga originalitet, en frihet som inte går att förena med av samhället fastställda normer. Eller som Eli säger ”Jag vill inte vara en representant för de sjuka. Jag vill vara författare.”
Det sammantagna omdömet var lite olika, några tyckte inte alls om den och några tyckte mycket om den. Alltså goda förutsättningar för en bra diskussion! Har du läst boken? Vad tyckte du om den? Svara gärna i kommentarerna!
Till nästa gång läser vi Kniven i hjärtat av Björn Ranelid.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar