I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam

Den här boken handlar i första hand om Malte, men den handlar även om en hel del andra saker, sådant som cirkulerar kring Malte, ibland i hans ovetskap och ibland inte. Fröknar som viskar bakom ryggen på honom och mamma samt plastpappa som pratar över huvudet på honom. Malte går på dagis. Han kan beskrivas som något av en enstöring som gärna håller sig för sig själv. Han har dessutom lite svårt med att uttrycka sig vilket resulterar i en viss blyghet. Men när Kalle börjar i samma dagisgrupp finner de snabbt varandra i en skogsdunge under en rast. Tillsammans har de en hemlighet, den lysgröna kotten. När Kalle råkar snudda vid Malte blir Malte alldeles varm i kroppen, han vet inte riktigt vad det betyder eller innebär men det känns bra och det känns i precis hela kroppen.

Hemma hos Malte är mamma ständigt trött, på diskbänken står tomma flaskor och kroppen är ofta täckt av blåmärken som Malte oroar sig över. Maltes mamma har en pojkvän. Ove heter han och är ofta arg. Helst skäller han på Maltes mamma för någonting som Malte gjort eller inte gjort. På dagis är Ove aldrig arg, kanske lite kort i tonen men aldrig speciellt elak. Det är lustigt hur det kan förändras, tycker Malte. En dag börjar en ung man ta sina dagliga promenader runt Maltes dagis. Han heter Roger. Roger ser trevlig ut, tycker dagispersonalen. Som en vanlig kille. Roger söker sig till Malte och försöker inleda små artiga samtal över staketet som skiljer dagiset från gatan. Malte gillar att få uppmärksamhet från Roger. Roger verkar snäll, tycker Malte. Mamma tycker dessutom att det är skönt att Roger plötsligt dykt upp i Maltes liv, hon kan behöva lite avlastning. Så när Roger erbjuder sig att vara barnvakt en kväll, tackar Maltes mamma gladeligen ja. Men Malte förstår inte, varför Roger alltid vill kramas så hårt, och så länge.

Berättelsen skrivs ur Maltes perspektiv, en fyraåring som bara vill ha sin mammas kärlek och en vän som Kalle. Parallellt med Malte får vi även följa den så kallade "iakttagaren" som bor i närheten av det dagis som Malte går på. Iakttagaren är en depressiv, till en början, könlös, karaktär som ältar sitt förflutna. Samtidigt ser Iakttagaren, från sitt köksfönster, hur Roger för var dag kommer ett steg närmare i sin relation med Malte, den annars ensamma pojken.

Det här är en historia som kanske har inträffat. Eller? Författarinnan Sara Lövestam kommenterar romanen med orden: "Å andra sidan är det inte alls sanning, det som står i boken. I verkligheten var det så här: Ett barn berättade om övergreppen för sina föräldrar. De trodde henne inte. Ett annat barn vågade aldrig berätta, och de som hade kunnat gissa försökte aldrig. Ett annat barn fick aldrig veta att man själv får bestämma över hur människor tar på ens kropp, och när någon tolv år senare berättade det för henne blev hon förvånad. Historierna är fulla av iakttagare, som aldrig blev annat än iakttagare.".

Det är på många sätt och vis en otäck berättelse. En obehaglig stämning som följer en genom hela bokens gång. Men i allra högsta grad en viktig berättelse, som sällan kommer upp till ytan, som sällan får bli berättad. Detta är Sara Lövestams andra bok, den första, Udda, utkom 2009. Jag gillar Sara Lövestam, kanske mest för hennes fäbless för att just udda men ack så viktiga historier uppmärksammas.

Boken i bibliotekets katalog.

/Sara