Anna Schulzes bok Att ringa Clara handlar om en mycket speciell vänskap mellan berättaren Carolin och hennes väninna Clara. De är på många sätt olika, men har starka band emellan sig. Boken inleds i nutid med att Carolin får ett samtal från Claras bror som berättar att han förgäves försökt nå sin syster per telefon. Det är inte första gången Clara försvinner, så någon riktig oro verkar ingen av dem känna. Carolin lovar att åka och titta till Clara, hon har ju alltid haft en extranyckel till lägenheten.
Carolin befinner sig själv i en svår situation, då hennes man vill skiljas eftersom han träffat en annan. Deras gemensamma lägenhet måste säljas, och Carolin oroar sig för hur hon ska klara sin ekonomi, då det är svårt att hitta en fast tjänst som violinist. Till råga på allt väntar maken barn med sin nya kvinna, något som han och Carolin aldrig fick uppleva tillsammans…
Även om Clara kan sägas vara huvudperson i den här boken, är det ändå Carolin man får veta mest om, och det är också genom hennes ögon vi ser Clara. För Carolin verkar Clara vara en närmast mytisk person, någon hon ser upp till, beundrar och kanske till och med är beroende av. Vänskapen med Clara har på sätt och vis gjort Carolin mer ensam, då hon inte tyckt sig behöva andra vänner, och när Clara nu sviker henne när hon behöver henne som mest, hamnar hon i en slags kris. Det är inte helt lätt att förstå förhållandet mellan de två kvinnorna, men det är en mycket välskriven bok, som man läser intensivt med stort intresse och en önskan om att det ska ordna sig för dem båda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar