Det gångna är inte en dröm

Theodor Kallifatides självbiografiska roman Det gångna är inte en dröm börjar med att den då 8-årige Theodor och hans morfar 1946 lämnar födelsebyn, där han bott med sin mormor och morfar, för att åka till Aten och återförenas med sina föräldrar.
Föräldrarna hade tidigare flytt ifrån byn jagade av fascisterna. Han berättar om fattigdomen under barndomen, om hans läsintresse redan i tidiga år och om hur kvarterets pojkar spelade fotboll. Om besvikelsen att inte bli antagen på universitetet efter gymnasiet, om den misslyckade skådespelarkarriären och den fasansfulla värnpliktstiden. Sista delen av boken skildrar hur han kom till Sverige på 60-talet, lärde sig svenska på några månader och började på universitetet där han träffade sin fru.
Boken slutar med att han reser tillbaka till sin barndoms by Molai dit han bjudits in av den lokala litteraturföreningen. Jag tyckte mycket om boken. Jag kan även rekommendera Mödrar och söner. Även i denna roman är handlingen förlagd till Aten.
/Katarina