Musikerfilm en masse

De senaste åren har vi försetts med strid ström filmer som utger sig för att berätta "the true story" om den ena kända musikern efter den andra. Det må vara som det vill med sanningshalten, för flera av dem är fantastiska filmer helt oavsett om det är lögn och förbannad dikt rakt igenom. Här kommer tips på några riktigt lyckade (som dessutom finns på bibliotekets filmhylla):

1. I fotografen Anton Corbijns regi blir den mörka historien om Joy Divison snygg, engagerande och krypande obehaglig. Filmen Control hyllandes av kritikerna när den kom 2007.

2. I'm not there är ett smått vansinnigt försök att skildra den ikonförklarade artisten som så många har sin egen bild av. Bob Dylan gestaltas av sex olika skådespelare, i sex skilda historier. Och kanske är det som titeln antyder - mannen bakom ikonen är själv inte där.

3. Genom studion Chess Records passerade "alla" de stora rösterna på 50-talet - Muddy Waters, Howlin’ Wolf, Etta James och Chuck Berry. Cadillac Records ger en skön bild av epoken. 

4. Filmen om Edith Piaf, La vie en rose, är en sorgligt vacker berättelse om den tragiska primadonnan.

5. Senast i raden är filmen Gainsbourg som jag inte har hunnit se själv, men DN ger en fyra och skriver: "Popkultur, snusk, melankoli och under alltihop en utsträckt tunga och en galen dans". Bara det!

Svensk film ska väl inte vara sämre den - få har nog missat att rikstrubaduren och favoritslusken Wreeswijk snart rumlar in på de svenska biodukarna. 12 november har filmen Cornelis premiär (se trailern). Och från den amerikanska drömfabriken är mer på gång, en snabb sökning på imbd visar att vi nog kommer att få vårt lystmäte av filmiska idolporträtt de närmsta åren. Beach Boys, Jerry Lee Lewis, Django, Janis Joplin, Marvin Gaye, Maria Callas, Judy Garland, Curt Cobain, James Brown, Frank Sinatra… För att bara nämna några av musikerna som får finna sig i att bli levandegjorda under 2011 och 2012!

/Lisa