Den tysta flickan

I dagarna har den danske författaren Peter Høegs 7:e roman Elefantskötarnas barn kommit ut på svenska. Det stora genombrottet fick Peter Høeg med romanen om Fröken Smilla – Fröken Smillas känsla för snö. En roman som tog mig och många andra med storm. Som ett led i oktobertemat ”Musik” har jag nu läst Den tysta flickan.

I berättelsens centrum står Kasper Krone, världsberömd cirkusartist med enorma skatteskulder. Han är efterlyst och jagas av polis för att utvisas ur landet. Kasper besitter en speciell begåvning – han har en övernaturlig hörsel och en extrem känsla för musik. Han kan uppfatta den tonart som varje människa är stämd i och den musik som omger en person. Vid sidan av sitt konstnärliga yrke arbetar Kasper Krone även med terapi för barn. Det är i samband med detta han träffar flickan KlaraMaria. Han fascineras av henne eftersom det inte går att avlyssna henne på vanligt sätt. Runt henne finns bara tystnad. Plötsligt försvinner KlaraMaria under mystiska omständigheter. Kanske är hon kidnappad. Kasper känner ett ansvar att finna henne innan det händer något allvarligt. Vilka är kidnapparna egentligen och vad skall de använda henne till? Kasper dras in i en jakt genom Köpenhamn i en kamp mot tiden – både sin egen och flickans. Samtidigt drabbas Köpenhamn av oförklarliga jordbävningar och märkliga fastighetsspekulationer. Kan det möjligen finnas något samband?

Den tysta flickan är en märklig men fascinerande bok. Handlingen är egentligen fullständigt obegriplig. Den rasande fart jag som läsare förs fram i gör att jag inte hinner reflektera, inte hinner uppfatta allt som händer och att jag allt eftersom boken framskrider till slut inte förstår någonting. Känns detta igen från ”Fröken Smilla”? Jo även där blev allt bara värre och värre, konspirationen allt djupare och djupare. Och ändå så är det så otroligt spännande…

Musiken har stor betydelse för huvudpersonen i boken, möten och händelser associerar Kasper till klassiska stycken av någon av våra stora mästare. Jag önskar att berättelsen kunde vara skriven i digital form, så att jag skulle kunde ges möjlighet att samtidigt som jag läser klicka på länken till musiktiteln och få delar ur stycket uppspelat för mig. Peter Høeg skriver på sitt alldeles speciella sätt med en intelligent förmåga att berätta och fånga läsaren i ett hjärngrepp. Kanske rymmer denna roman alldeles för många händelser som Peter Høeg har haft svårt att väva samman i slutet. Men varför måste man alltid förstå det man läser. Ibland är det skönt att bara få kasta sig ut på ett hisnande äventyr och få en sugande läsupplevelse.
/Therese