Jan Guillou är kanske en av vårt lands största och mest mediala journalister. Han har under flera decennier värnat tryck- och yttrandefriheten och gått in för att försöka vaska fram sanningen, en sanning som kanske inte alltid varit fullständig och i många fall fått stora politiska konsekvenser som t ex IB-affären, Geijeraffären eller fallet Keith Cederholm.
Jan Guillou har författat sin egen runa om sitt skrivande liv i biografin Ordets makt och vanmakt. Att skriva sin egen biografi är att själv kunna välja ut det bästa och vinkla händelser till sin egen fördel eller sin egen sanning. Efter att ha läst biografin kan jag konstatera att det är ett otroligt händelserikt yrkesliv han har upplevt som journalist. Under åren har det blåst mycket och Jan Guillou har lyckats skaffa sig många ovänner, både inom journalistkåren och inom politiken. Han verkar ändå stå ovanligt stadigt förankrad med en enastående självsäkerhet och drivkraft, och verkar inte vika en tum från sina egna åsikter. Nyligen blev han anklagad för att ha varit KGB-spion och kritiserad för att inte ha tagit upp detta sin biografi. En ny upplaga har nu kommit ut av boken där han kommenterar denna s k KGB-affären i ett tillägg.
Det var egentligen inte journalist han ville bli, utan författare, vilket han också blev vid sidan av sitt journalistiska värv. Jan Guillou har gett oss två romanfigurer i underrättelseofficeren och spionen Carl Gustaf Gilbert Hamilton och Arn Magnusson, korstågsriddaren som från det heliga landet valde att ta med sig den arabiska kulturen tillbaka till Sverige. Båda två är hjältar som strider var och en för sin egen övertygelse.
Ordets makt och vanmakt – mitt skrivande liv är en kompakt biografi. Den ger en god inblick i Jan Guillous yrkesliv, men den ger framför allt en god inblick i vårt land sett ur ett politiskt och samhällsperspektiv från 60-talet fram till idag.
/Therese
onsdag 15 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar