Det är egentligen inte så värst mycket man får veta om den berömda författaren och pedagogen i Annelie Jordahls bok om Ellen Key. Hon var sin pappas sekreterare som ung, sen undervisade och skrev hon, skrev och undervisade. Som äldre arrangerade hon ibland barnkalas för traktens ungar i sitt stora hus. Heidenstam nämns här och var som en återkommande gäst, Stridberg skymtar förbi. Och en bunt andra kändisar som rör sig kring Ellen Key. Men det är i stort sett det hela.
Men så är det ju ingen biografi heller, utan en roman! Det boken handlar om är det som hände och det Key kände däremellan – framförallt passionen till den gifte litteraturkritikern Urban von Feilitzen. Båda två var utpräglade ”ordmänniskor” och kärlekshistorien som utspelar sig mellan dem är i princip helt ordbaserad. De få gånger de faktiskt träffas blir det för det mesta fel. Ellen bygger upp förhoppningar men Urban är kylig och stel, Ellen känner sig klumpig och ful. Kärlekshistorien är hopplös från början. Urban kommer aldrig att kunna lämna sin fru. Men vilken kraft det är i deras postromans dessförinnan! Det börjar med brev där de hjälper varandra i sitt yrkesmässiga skrivande och utvecklas via ”kära” och ”älskade” till den underdåniga meningen i bokens titel: ”Jag skulle vara din hund om jag bara finge vara i din närhet”. Den meningen är också det enda ur breven som Jordahl återger som är autentiskt, för de flesta av breven som Key och von Feilitzen skrev till varandra eldade Ellen upp.
Men Jordahls berättelse tar inte slut med Urbans slutgiltiga svek, utan fortsätter med Ellens märkliga relation till sin hushållerska, fröken Malin Blomsterberg, som kallar henne för ”Matte”. Det är en ganska tunn och luftig bok, och jag tycker om att Jordahl undviker att berätta för mycket – hon håller laddningen uppe och det är spännande läsning hela vägen. (Se om boken finns inne i webbkatalogen)
Det här är ett tips från förra Café Bokstugan, nästa gång det är bokcafédags är måndag 4 oktober kl 18. Missa inte det!
/Lisa
torsdag 23 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar