En ny tid av Ida Jessen

Här föll jag återigen för ett vackert omslag, och löftet om en lågmäld berättelse med ett fint utmejslat kvinnoporträtt, och jag blev inte besviken. Boken var för mig också en anledning att bekanta mig med Ida Jessen, en populär dansk författare som skrivit ett antal romaner, noveller och barnböcker, och som även översätter från norska till danska.

En ny tid handlar om Lilly som lever i den lilla jylländska byn Thyregod under 1900-talets första decennier. När berättelsen börjar är året 1927 och Lilly har just blivit änka. Hon ser tillbaka på det liv som har gått, och även framåt på det liv som nu väntar henne. Lilly kom till byn som lärarinna, och gifte sig snart med distriktsläkaren i byn. Deras äktenskap varade i 20 år innan han gick bort i sjukdom. Äktenskapet var varken lyckligt eller olyckligt. Maken, Vigand, var en mycket rationell person, som höll sina tankar och känslor för sig själv, och släppte inte in hustrun, inte ens när slutet började närma sig. Han kritiserade henne ofta för att hon lät sina känslor styra, och hon kände aldrig att hon levde upp till hans ideal. Därför blir hon förvånad när det efter Vigands död visar sig att han gjort ett antal arrangemang för att trygga hennes framtid. Han har satt undan pengar och även ordnat med en ny bostad, när hon måste lämna läkarvillan. Som änka får Lilly också en helt annan status än den hon haft både som ogift och som hustru till doktorn. Plötsligt blir livet friare, och hon möts av en annan respekt från byborna. När hon en gång kom till byn var hon den första kvinnan som cyklade, och nu blir hon den första kvinnan i byn som kör bil. Hennes känslor är kluvna, de pendlar mellan saknad efter maken och en lättnad över att ha fått ett nytt liv. Det visar sig också att ingenting i livet är för sent, och kanske är det inte heller för sent för Lilly att få uppleva kärleken igen...

Boken är verkligen en liten pärla. Den är ett porträtt av en intressant kvinna, och en skildring av kvinnors villkor under den här tiden. I höst utkommer författaren med ytterligare en bok som berättar historien ur maken Vigands perspektiv.

/Åsa

Hemmets trygga vrå av Cara Hunter

Cara Hunter är en brittisk författare, och boken är den första i en planerad deckarserie om kriminalkommissarie Adam Fawles.

Åttaåriga Daisy är spårlöst försvunnen efter en stor grillfest hemma hos föräldrarna. Det var mycket folk på festen och ingen upptäckte att hon var borta förrän sent på kvällen. Flickan var utklädd till tusensköna, och flera säger sig ha sett henne under kvällen. Men när polisen tittar närmare på fotona är det en annan flicka som har på sig dräkten. Frågan är när Daisy egentligen försvann? Var hon alls med på festen? När flickans föräldrar och bror förhörs är de osäkra på när de såg henne sist. Inget är som det ser ut att vara. Familjen är noga med att visa upp en fin fasad, men det visar sig att de döljer många hemligheter. Frågan är om de också är ansvariga för dotterns försvinnande? Författaren har försökt skildra den mediala uppmärksamheten som ofta blir kring den här typen av fall med försvunna barn. Föräldrarna jagas av journalister och det sprids rykten om dem i sociala medier.

Det är en både spännande och hemsk historia, med många vändningar. Som läsare vet man inte vem man ska lita på. Polisen, Adam Fawles är en lågmäld och sympatisk person.

/Åsa

Ester Karlsson med K av Olséni & Hansen

Författarparet Christina Olséni & Micke Hansen har skrivit en riktig ”mysdeckare”, en traditionell pusseldeckare med mycket humor och värme.

Ester Karlsson är 78 år och bor mitt i Lund, i en stor och fin lägenhet i den välmående bostadsrättsföreningen Lärkan. Hon är ganska ensam efter att hennes man gick bort för två år sen. Trots att hennes syster bor i samma trappuppgång håller sig Ester mest för sig själv och går inte ut mycket. Den enda hon pratar med är kakaduan Roland, som dock bara kan säga ett ord - ”kaka”.

En dag inträffar något hemskt i huset. Vaktmästaren hittas död på vinden, och det är uppenbart att han har blivit mördad. Ester tyckte inte ens särskilt bra om honom eftersom han stavade hennes namn fel på dörrskylten. Men hon bestämmer sig ändå för att hon ska skipa rättvisa och hitta mördaren. Esters man var nämligen rättsläkare, så hon vet ganska mycket om hur en mordutredning går till. Ester följer poliserna i hälarna, och ställer till synes oskyldiga frågor, för att få ur dem vilka bevis som finns. Hon går runt och pratar med alla grannarna, och för en lista över misstänkta. Trots det makabra som hänt, så lever Ester upp och känner sig riktigt pigg och upprymd för första gången sen hon blev ensam. Den hemska händelsen leder också till att grannarna faktiskt lär känna varandra lite bättre.

Det är ett spännande fall, och det blir svårt både för Ester och för oss läsare att lista ut vem i huset som är mördaren. Dessutom är boken väldigt rolig och är skriven med mycket värme. Författarna skriver även en annan deckarserie i samma stil, Morden i Falsterbo, läs här vad Alex skrev om första delen!

/Åsa

Innan snön faller av Helena Kubicek-Boye

Helena Kubicek-Boye är psykolog och författare. Innan snön faller är hennes skönlitterära debut, men hon har även skrivit flera faktaböcker bl. a. om sömn.

Anna Varga är nyutexaminerad psykolog. Hon får en tjänst på rättspsykiatriska kliniken i Säter, och flyttar dit från Stockholm. Hon trivs bra i Säter, en liten ort med fin natur, och hon är både förväntansfull och nervös inför den nya tjänsten. Anna förstår ganska snart att kliniken är som ett eget litet samhälle med tydliga hierarkier och egna oskrivna regler. Hon får också höra rykten om att hennes företrädare bara försvann spårlöst. En dag när hon kommer hem ligger det ett anonymt meddelande i hennes brevlåda från någon som vill ha hjälp att få reda på vad som hänt en f.d. patient på kliniken. När Anna börjar undersöka fallet, blir hon varnad av en kollega för att det kan vara farligt att gräva i klinikens förflutna. Som om inte detta vore nog hittas en av de intagna död i sin cell. Som nykomling upptäcker Anna att alla på kliniken har hemligheter, och hon vet inte vem hon kan lita på.

Det är en spännande berättelse och en intressant skildring av kliniken och psykologens arbete med patienterna. I och med det gamla fallet Anna blir ombedd att undersöka får man veta mycket om mentalvården förr i tiden, när Säter var hospital och människor kunde bli inspärrade för resten av livet på mycket lösa grunder. Boken är första delen i en planerad serie om psykologen Anna Varga.

/Åsa

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Detta är Anna Arvidssons debutroman som kom ut 2016. Berättelsen börjar när 18-åriga Alba, som bor med sina morföräldrar uppe i Värmland, ska göra sin inträdesceremoni och få tillgång till släktens hemliga kraft, kraften att styra en annan människas tankar och handlingar med hjälp av det skrivna ordet. Men något går fel och hon misslyckas med ceremonin, något som anses omöjligt att göra. Familjen börjar en utredning för att klargöra varför hon inte är som dem, medan hon skickas iväg till en avlägsen släkting i Stockholm för att förbereda sig på att leva ett liv utan att kunna använda kraften. Men så börjar Alba och hennes släkting i Stockholm undersöka varför hon inte fått tillgång till kraften, och under tiden får hon reda på att familjen bär på en mörk hemlighet som har dolts i generationer.

Något som jag tyckte om med denna berättelse är att det uppenbart är starka kvinnor i huvudpersonens närhet. Samt att hon själv är stark även om hon inte är det till och börja med. Bokens beskrivning av hur Alba utvecklas under berättelsens gång är en av dess främsta styrkor.

Sedan har jag själv alltid varit svag för berättelser som innehåller magiska krafter och ett mysterium som måste lösas.

Jag rekommenderar starkt denna roman, som passar vuxna lika mycket som den passar ungdomar.

/Therese

Två skräckromaner av Shirley Jackson

Shirley Jackson var en amerikansk författare, född 1916. Hon var som mest populär på 1950-talet, men gick tyvärr bort redan 1965, bara 49 år gammal. Flera av hennes romaner och noveller brukar räknas in bland skräckklassikerna, och hon sägs ha inspirerat bl.a. Stephen King. Nyligen kom två av hennes böcker ut i nya snygga utgåvor, och därför kan det vara på sin plats att återigen påminna om dem!

Hemsökelsen av Hill House utspelar sig i ett gammal, snett och vint hus som har stått tomt i 20 år. Ingen av de senaste ägarna stannade särskilt länge, och det går rykten om att det spökar där. Dr Montague är forskare och vetenskapsman. Han intresserar sig för ockulta fenomen, i syfte att kunna undersöka och förklara dem på logisk väg. Han samlar ihop en liten grupp personer som tillsammans med honom själv ska vistas i huset för att samla material. Snart börjar de märka att ryktena stämmer. Nattetid uppstår oförklarliga ljud, vinddrag och andra kusliga fenomen. Gruppen är dock inte beredda på det inflytande huset har på dem som vistas där, och hur det påverkar deras personligheter och inbördes förhållanden. Det är nästan som huset besitter en ondska... Boken har filmatiserats flera gånger, och kommer snart som tv-serie på Netflix.

Vi har alltid bott på slottet har getts ut under olika titlar, och handlar också om ett stort gammalt hus där de kvarvarande medlemmarna av familjen Blackwood bor. Det är systrarna Constance och Mary Katherine, samt deras gamle farbror Julian. De övriga familjemedlemmarna är alla döda efter en familjemiddag i huset för sex år sedan. Sockret till efterrätten var spetsat med arsenik, vilket tog livet av paret Blackwood, deras son och svägerska. Mary Katherine deltog inte i middagen och farbror Julian tog bara lite av sockret så de klarade sig. Eftersom äldsta dottern Constance var den som lagade maten men själv inte smakade på efterrätten, blev hon anklagad för morden men frikändes i rättegången, och det blev aldrig klarlagt var giftet kom ifrån. Familjen Blackwood lever nu isolerade i det stora huset, och de gånger Mary Katherine beger sig till byn för att handla möts hon av elaka blickar och kommentarer. En dag kommer systrarnas kusin Charles på besök. Han blir förbluffad över hur familjen lever, försöker ändra på deras rutiner och ställer frågor om förgiftningen, vilket till slut leder fram till en ny tragedi...

/Åsa

Spinning av Tillie Walden

Serieskaparen Tillie Walden föddes 1996 men har redan skrivit och tecknat en självbiografi om sina ungdomsår, Spinning, en bok jag fann enormt inspirerande. Det är som om Waldens unga hjärta känt större brinnande passion än många upplevt under hela sina liv. Och detta är en modig, djärv bok, då hon återger ögonblicket då hon som liten flicka inser att hon är attraherad av kvinnor, och skildrar då hon som tonåring fattar mod och vågar komma ut.

Boken beskriver också känslobetonade dansrörelser när kroppen ta över. Hon berättar om de tolv år då hon steg upp klockan fyra nästan varje morgon för att träna konståkning. Hon beskriver särskilda rörelser som etsat sig fast i hennes minne, hur en rörelse kunde ge henne en svindlande frihetskänsla. Trotsande gravitationen med en rörelse som tar henne utanför sin egen fysik blir hon mer själ än kropp, lätt som luft. Men det finns också mörka sidor, i tävlandet, då det inte är något hon gör för sig själv och sin frihetslängtan, utan för att överträffa andra.

Hon försöker förtvivlat passa in, men blir kär i en annan tjej, Rae, som visade henne ömhet då hon blev mobbad, och Rae blir hennes första flickvän. Hon pendlar mellan dåligt självförtroende och uppror, slits mellan rädsla för utanförskap och mod att vara sann mot de begär hon fötts med. Likt en halv citron pressad i en knuten hand till sista droppen kan våra hjärtan gripas av sällsynt mod, som mot slutet av boken då Walden finner styrka igen efter att ha blivit utsatt för sexuellt trakasseri.

I en intervju har Walden sagt att konståkning är sammanlänkat med känslor, så hon har strävat efter att berätta om de känslor som starkast fick uttryck på isen. Och det här är en på många sätt vackert uttrycksfull bok. En bok med mer djup än yta, men kan avnjutas utan djupare analys av det som visas i ord och bild, eller att vi läser mellan raderna, fyller i mellan rutorna. Varmt rekommenderad både till tonåringar och vuxna.

/Johan

Grace av Anthony Doerr

Utifrån sett kanske David Winkler verkar vara precis som alla andra. Men han drömmer sanndrömmar. Förmågan i sig är varken bra eller dålig, vad som avgör detta är hur David agerar när han drömt en sanndröm. Sammanfattningsvis går det att säga att romanen Grace handlar om Davids reaktioner och agerande utefter de drömmar han har. Visst för hans drömmar med sig bra saker, som att han träffar sin livskärlek, men de för även med sig stress för de drömmar som slutar illa. Men för det mesta drömmer han om alldagliga, inte så viktiga saker, saker som berör främlingar han ser på gatan eller i parken.

Winkler, som han ofta benämns i boken, kan för det mesta leva med sin märkliga förmåga, men det förändras när han drömmer om dottern Grace. Grace drunknar och det är hans fel. Han försöker tänka på att det inte kommer att hända, att han kan förändra framtiden. Men stressen av den annalkande framtiden tär på honom, och hustrun vill inte tro på hans ord. Winkler vägrar att sova och när han väl gör det är han en fara för dottern. Till slut står han inte ut och ger sig iväg i hopp om att rädda Graces liv. Winkler lever i tjugofem år utan att veta om dottern eller hustrun är vid liv innan han bestämmer sig för att nu vågar han komma hem för att se efter om han lyckats förhindra den framtid han en gång drömde om eller inte. Detta leder läsaren med på en resa genom USA i Winklers sökande efter Grace.

Grace är en roman som i grunden bemöter frågan om rädsla och hur vi som människor hanterar detta. Låter vi oss styras av rädslan eller styr vi själva våra rädslor? Det är en fråga som jag ställer mig när jag läser den här boken. Hur pass stor kontroll har jag över mina egna handlingar när jag ställs inför det jag är mest rädd för? Även om vi intalar oss att vi kan stå över våra rädslor, att vi kan försöka nå fram till en annan utgång än den som i slutänden är förväntad, är det verkligen möjligt att förändra framtiden? Och när vi väl står inför konsekvenserna av vårt agerande, kan vi gottgöra för alla de misstag som begåtts? Hur pass mycket går att förlåta och vad kommer alltid att såra oss eller de i vår närhet när vi konfronteras utav det förflutna såväl som vår möjliga framtid?

Allt som allt fann jag att Grace var en bok som ställde frågor om vad människan är kapabel till utan att säga det rakt ut. Det var en bok som hade dig i sitt grepp från det att du slog upp första sidan. Den var svår att lägga ifrån sig och man ville hela tiden veta om eller när de kommer att träffas och om dottern är vid liv, och om återföreningen kommer att ske som Winkler förväntat sig eller inte.

Doerrs Grace var en bok som var svår att släppa från början till slut och som passar utmärkt för sträckläsning.

/Erika

Vargarnas historia av Emily Fridlund

Emily Fridlund är, trots det svenskklingande namnet, amerikanska och Vargarnas historia är hennes debutroman. Förra året nominerades boken till det prestigefyllda Man Booker priset, men det gick ju istället till George Saunders Lincoln in the Bardo.

Boken handlar om Linda, som är 15 år och bor med sina föräldrar i Minnesotas ensliga skogsbygd intill en sjö. I skolan anses Linda vara lite udda, och blir kallad kommunist och miffo, mycket på grund av att hennes föräldrar var med i ett sektliknande kollektiv, som upplöstes när Linda var liten. Nu lever den lilla familjen isolerat med sina hundar, och Linda har inte särskilt nära kontakt ens med sina föräldrar.

En dag ser Linda hur en familj flyttar in i huset på andra sidan sjön. Hon iakttar dem bara till en början, men så en dag träffar hon på mamman, en ung kvinna med en liten son, och de börjar prata. Så småningom ber mamman Linda om hjälp med att sitta barnvakt, eftersom mannen i familjen är bortrest på en lång forskningsresa. Linda lär känna mamman, Patra, och hennes lille son, Paul som har ett ganska lillgammalt sätt. Hon tar med pojken ut i naturen och lär honom allt det hennes egna föräldrar lärt henne om skogen och hur man klarar sig i vildmarken.

Linda anar nog rätt tidigt att allt inte står rätt till med lille Paul, och att familjen döljer något. När pappan, Leo, kommer hem från sin resa, blir familjens problem ännu mer uppenbara. Men då har Linda blivit så fäst vid pojken och hans föräldrar att hon blundar för tecken som borde fått henne att slå larm...

För första gången känner sig Linda behövd och i ett sammanhang där hon passar in och accepteras för den hon är. Som läsare är det på ett sätt lätt att förstå att hon blundar för det hon ser, men samtidig känns det oförlåtligt att låta ett barn lida om man har möjlighet att göra något. Boken är både gripande och spännande och riktigt kuslig när man börjar förstå hur det ska sluta...

/Åsa

In memoriam: Ursula K. Le Guin 1929-2018

Det är en stor sorg för mig att Ursula K. Le Guin gått bort. Hon har haft gränslös betydelse för science fiction och fantasy och är en av de författare vars fantasi jag beundrar mest. I sinnesvidgande verk avslöjade hon vår världs trasighet genom att öppna upp andra världar. I The Word for World is Forest är det inte andra som hotar oss på jorden, utan vi som invaderar en annan planet och exploaterar andra och naturen de lever av, en bok om människans inneboende destruktivitet men också om vår vilja att reparera den skada vi orsakat. I The Dispossessed tror invånarna i två världar att de lever i motsatta ekonomiska system, medan deras makteliter i själva verket drivs av samma egenintressen, deras trånga synsätt likt fängelser de inte tillåter sig själva att lämna, isolerade i en konformitet som blockerar ifrågasättande. I The Left Hand of Darkness eliminerar hon könsroller för att se vad som finns kvar, vad människans hjärta består av. Om dessa sf-böcker är tankeexperiment, så är den mystik och symbolik vi möter i de klassiska Earthsea-böckerna i högre grad karaktärsdrivna känsloexperiment, en dekonstruktion av universella myter och arketyper. Det finns många andra fina böcker lika fyllda av idéer och spänning, som den historiska romanen Lavinia, men dessa är axplock av verk av en mästerlig berättare, vars fängslande röst lever vidare i berättelser som aldrig kommer att tystna.

/Johan