Grace av Anthony Doerr

Utifrån sett kanske David Winkler verkar vara precis som alla andra. Men han drömmer sanndrömmar. Förmågan i sig är varken bra eller dålig, vad som avgör detta är hur David agerar när han drömt en sanndröm. Sammanfattningsvis går det att säga att romanen Grace handlar om Davids reaktioner och agerande utefter de drömmar han har. Visst för hans drömmar med sig bra saker, som att han träffar sin livskärlek, men de för även med sig stress för de drömmar som slutar illa. Men för det mesta drömmer han om alldagliga, inte så viktiga saker, saker som berör främlingar han ser på gatan eller i parken.

Winkler, som han ofta benämns i boken, kan för det mesta leva med sin märkliga förmåga, men det förändras när han drömmer om dottern Grace. Grace drunknar och det är hans fel. Han försöker tänka på att det inte kommer att hända, att han kan förändra framtiden. Men stressen av den annalkande framtiden tär på honom, och hustrun vill inte tro på hans ord. Winkler vägrar att sova och när han väl gör det är han en fara för dottern. Till slut står han inte ut och ger sig iväg i hopp om att rädda Graces liv. Winkler lever i tjugofem år utan att veta om dottern eller hustrun är vid liv innan han bestämmer sig för att nu vågar han komma hem för att se efter om han lyckats förhindra den framtid han en gång drömde om eller inte. Detta leder läsaren med på en resa genom USA i Winklers sökande efter Grace.

Grace är en roman som i grunden bemöter frågan om rädsla och hur vi som människor hanterar detta. Låter vi oss styras av rädslan eller styr vi själva våra rädslor? Det är en fråga som jag ställer mig när jag läser den här boken. Hur pass stor kontroll har jag över mina egna handlingar när jag ställs inför det jag är mest rädd för? Även om vi intalar oss att vi kan stå över våra rädslor, att vi kan försöka nå fram till en annan utgång än den som i slutänden är förväntad, är det verkligen möjligt att förändra framtiden? Och när vi väl står inför konsekvenserna av vårt agerande, kan vi gottgöra för alla de misstag som begåtts? Hur pass mycket går att förlåta och vad kommer alltid att såra oss eller de i vår närhet när vi konfronteras utav det förflutna såväl som vår möjliga framtid?

Allt som allt fann jag att Grace var en bok som ställde frågor om vad människan är kapabel till utan att säga det rakt ut. Det var en bok som hade dig i sitt grepp från det att du slog upp första sidan. Den var svår att lägga ifrån sig och man ville hela tiden veta om eller när de kommer att träffas och om dottern är vid liv, och om återföreningen kommer att ske som Winkler förväntat sig eller inte.

Doerrs Grace var en bok som var svår att släppa från början till slut och som passar utmärkt för sträckläsning.

/Erika