I love Dick av Chris Kraus

Denna kultförklarade, självbiografiska och utlämnande roman med den fyndiga titeln ”I love Dick” kretsar kring Chris Kraus. Hon är en frilansande, experimentell filmskapare som är gift med den 17 år äldre, framgångsrike akademikern Sylvére Lotringer. Dock är deras äktenskap baserat på vänskap i första hand då sexlivet är lagt på hyllan sedan många år tillbaka. Chris filmer har inte rönt några större framgångar och hon ser sig som tämligen misslyckad i förhållande till hennes make. Efter en middag med en av Sylvéres kollega tillika bekant, Dick, kommer deras liv sedermera att förändras. Chris känner med ens en enorm attraktion gentemot Dick och hur han kontrasterar mot det intellekt och den återhållsamhet som präglar relation mellan henne och Sylvére. Chris läser in en mängd detaljer som talar för att hennes känslor borde vara besvarade. Chris kan inte sluta tänka tillbaka på kvällen och ventilerar därför sina tankar och känslor med sin make Sylvére. I deras annars torftiga äktenskap tänds nu en gnista, de börjar båda smida planer för ett nytt möte mellan Chris och Dick.

Tillsammans börjar de skriva brev till Dick, brev som till en början aldrig sänds men som gör något med dem båda och deras relation. Genom längtan och åtrå till Dick kommer Chris och Sylvére varandra närmare. Det hela mynnar ut i en idé om ett konstprojekt med Dick i centrum. De försöker få honom involverad och tar så småningom kontakt med honom igen. Dick i sin tur är till en början otillgänglig och senare inte bekväm i att vara en del i deras ”spel”. Chris eggas av att Dick spelar svårfångad och fortsätter utveckla sitt brevskrivande som sakteligen övergår till dagboksanteckningar och essäer. Sylvére slits mellan det absurda i situationen samt vad han är villig att göra för att rädda sitt äktenskap.

Slutligen följer vi enbart Chris texter till Dick, texter som består av minnesbilder, resor, människor hon mött samt en inblick i Chris och Sylvéres relation i ett tidigt skede. De innehåller även en mängd litterära anspelningar samt inslag av populärkultur såsom musik och film. Och till slut skickas breven...

Språket är ryckigt, osammanhängande eftersom breven illustrerar Chris tankeflöde. Chris Kraus har jämförts med Lena Anderssons karaktär Esther Nilsson, som även hon utvecklar en slags besatthet snarare än en förälskelse. En mycket intressant roman som sammanfattningsvis inte är en kärleksroman på något sätt, utan snarare skildrar en medelålders kvinna som tampas med sina tillkortakommanden.

/Sara