Mommy handlar om den hyperaktiva tonåringen Steve. Han är alla föräldrars mardröm. Han brottas med aggressionsproblem och har nyligen kastas ut från ett anpassat boende efter att ha tuttat eld på cafeterian. Eftersom ingen vill ta i honom med tång så flyttar han hem till sin mamma Diane som bestämmer att de återigen ska försöka leva som en normal familj. Det går sådär. Om Steve är en trasig själ så är Diane möjligen ännu trasigare. Hon står helt handfallen inför sin sons vansinnesutbrott. Det är hjärtslitande att titta på. Hur de två än försöker kommunicera så blir det bara fel och i en otäck scen går Steve så långt att han försöker strypa Diane. Av en slump får de kontakt med grannfrun Kyla och genom henne börjar de räta ut sina problem. Tillsammans får de ett kort ögonblick av lycka innan tillvaron kraschar runt omkring dem i den tårdrypande slutscenen.
Det är inte bara handlingen som gör det här till en fantastisk film. Bildformatet i den här filmen är väldigt speciellt. Den är inspelad i formatet 1:1 vilket gör att kanterna på bilden är avskurna. Det som är kvar av bilden är en fyrkant i mitten. När jag startade filmen första gången så trodde jag att det var fel på min TV och jag hamrade förbannat på fjärrkontrollen. Men när man väl vant sig så ger detta bildformat en helt ny upplevelse. Man har nämligen inte möjlighet att titta någon annanstans än rakt på karaktärerna. Man kommer extremt nära och ibland känns det som att Steve, Diane och Kyla är fångade mitt i filmen. Dessutom leker Dolan med formatet och öppnar upp bilden vid ett par tillfällen. Det är så enkelt, snyggt och välspelat. Det här slår Hollywood-sentimentalitet med hästlängder.
Filmen finns att låna hos oss på stadsbiblioteket! Klicka på länken för att reservera filmen
Länk: Låna filmen Mommy
/Henrik
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar