Det är tidig morgon på golfbanan i Falsterbo. Pensionärerna
Egon och Ragnar tjuvspelar en runda innan de snobbiga klubbmedlemmarna börjar
anlända, precis som vanligt. Ragnar får iväg ett riktigt kanonslag men när han
hittar bollen ligger den bredvid liket av klubbens ordförande, den illa
omtyckte Sven Silfverstolpe. Gubbarna får för sig att det är Ragnar som haft
ihjäl honom med golfbollen och blir rädda, så de baxar upp liket på golfbilen,
kör in honom till klubbstugan och placerar liket på hans kontor. Efter att ha
funderat på möjliga olyckssätt inklusive huruvida man kan begå självmord genom
att äta för många Läkerol kastar de honom hejdlöst in i akvariet för att det
ska se ut som att han snubblat och fallit. Sedan stänger de dörren, går
därifrån och lovar att aldrig prata om detta igen.
Detta är premissen för fjolårets absolut roligaste bok. Jag
hade låga förväntningar, speciellt med tanke på bokens tagline: ”Det som göms i
sand kommer fram ibland”, och blev därför positivt överraskad när jag kom på
mig själv med att skratta högt åt vissa episoder. Det är ingen höglitterär bok,
den vann inga priser eller omtalades i de fina sofforna, men jag älskade precis
varenda sida likväl. Poliserna är klassiska; en snäll, ett pucko, en
intelligent och så några i periferin, jag störs dock aldrig av stereotyperna
utan tillåter mig att njuta av alla fadäser och snedsprång. Det är en hyggligt
enkel deckarhistoria som ligger till grund, men det är alla bihistorier som gör
boken för min del.
Badhytten är den första boken i en tilltänkt serie som
författarna kallar ”Mord i Falsterbo”, alla böcker är ju tilltänkta serier idag.
Den nya boken i serien, ”Fågelskådaren”, har precis släppts vilket betyder att
jag inte hunnit läsa den ännu. Jag hoppas såklart bli lika glad av den som av
Badhytten. En ljuvt rolig sommardeckare utan vare sig omsvep eller krusiduller.
Länk till e-boken: BADHYTTEN
/Alex
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar