Salladsnätter - en brasiliansk liten pärla av Vanessa Barbara

Vanessa Barbara är en brasiliansk författare som är relativt okänd för oss i Sverige. I hemlandet har hon gett ut ett antal böcker för såväl vuxna som barn och är även verksam som journalist i New York Times. Litteraturtidskriften Granta listade nyligen Vanessa Barbara till en av de viktigaste litterära rösterna i dagens Brasilien.

Romanen ”Salladsnätter” är den första av Barbaras romaner som har översatts till svenska. Den marknadsförs som en humoristisk liten pärla med ”skruvad humor”, en beskrivning som kan tas med en liten nypa salt. Däremot är det ett helt underbart porträtt av den buttre gubben Otto och hans sorgeprocess samt en rad intressanta karaktärer som finns i hans närhet. 

När Ottos färgsprakande och utåtriktade fru Ada går bort har tvätten inte ens hunnit torka, det hela sker plötsligt och utan förvarning. Otto hanterar sorgen genom att helt isolera sig, beställa hem diverse nödvändigheter från affären och den lokala apotekaren, och begrava sig under en rutig filt framför tvn.

Men huset är lyhört, och grannarna påträngande… För varje kapitel får vi lära en känna en ny granne, eller person som figurerar i Ottos kvarter. Vi blir dessutom varse deras många egendomligheter. En av alla dessa är apoteksbiträdet Nico som levererar medicin till Otto och som hänger sig helt åt att granska bipackssedlar och diverse biverkningar in i minsta detalj. Anabel är den sjungande brevbäraren som blandar ihop adresser och tappar bort brev, till exempel det brev som förklarar anledningen till Adas bortgång… Gemensamt för dem alla är att samtliga har haft en nära relation till Ottos bortgångna fru Ada, och ju mer information Otto så småningom snappar upp inser han att de alla ruvar på en hemlighet som även Ada har varit delaktig i. Det tänds en gnista i Otto då han nyfiket börjar nysta i vad som eventuellt kan ha hänt i kvarteret…

Salladsnätter är inte direkt någon deckargåta, inte heller en roman som gör att läsaren brister ut i gapskratt. För mig är det framförallt en berättelse om sorg, minnen och kärlek. Det är minnesbilderna av tillvaron då Ada levde, de små detaljerna kring deras äktenskap, som fångar mig. Skildringen av grannarna har formen av små noveller och är underfundiga och även de detaljrika. Det är en varm liten historia med ”feel good”- karaktär om ett alldeles ovanligt litet kvarter i Brasilien om en man som saknar sin frus omtanke och sällsamheter.

/Sara