Filmtips: Grand Budapest Hotel

Wes Anderson är en av mina absoluta favoritregissörer med filmer såsom "The Royal Tenenbaums", "Darjeeling limited", "Den fantastiska räven" och "Moonrise Kingdom", för att nämna några... Det är svårt att beskriva Andersons sagolika, ofta surrealistiska världar som han så ofta gestaltar. Universella teman som skiftar mellan kärlek, vänskap och sorg, kan ses i samtliga av hans filmer.

"Grand Budapest Hotel" utspelar sig i tre tidsepoker, med nogrannt utvalda, tidstypiska detaljer för att göra oss påminda om hotellets succéår på 30-talet, dess förfall på 60-talet, fram till idag. På hotellet, som ligger i den fiktiva östeuropeiska Zubrowka, arbetar sedan många år monsiuer Gustave som coniserge där han gör sitt yttersta för att överklassdamer ska trivas på bästa sätt under sin vistelse där. Lobbypojken Zero, vars vuxna jag fungerar som berättarrösten i den här nästan osannolika sagan, är ny bland hotellpersonalen och blir upplärd av Gustave, de båda blir så småningom mycket goda vänner. Gustaves relation med den äldre överklassdamen Madame D är komplex och blir desto mer komplicerad då hon tragiskt nog går bort. Gustave blir därmed inblandad i uppdelningen av hennes ägodelar. I bakgrunden figurerar facisten Dmitri och hans lakejer som gör allt för att sätta käppar i hjulet för Gustave och hans vän Zero.

Svenska dagbladets Hynek Pallas sätter en genial beskrivning på Wes Andersons teknik och benämner honom som en "dockhusregissör" och det är just hans sinne för detaljer som fångar mig. Anderson använder sig nästan uteslutande av samma skådespelarkår som känns igen från hans tidigare filmer, t ex Bill Murray, Adrien Brody, Owen Wilson och Edward Norton för att nämna några... I "Grand Budapest Hotel" ser vi till exempel Bill Murray i en ytterst liten roll, där han i princip bara leverar några få meningar medan han spelar huvudrollen i "Life Aquatic" från 2004.

Låna "Grand Budapest Hotel", du kommer att bli underhållen, förtrollad och hamna mitt i en svårlöst brott.

/Sara