Att skriva om och skriva vidare

Nyligen har jag läst två böcker, som båda ger en ny version av varsin klassiker; det är Elin Boardys"Mary Jones historia" och Jo Bakers "Huset Longbourn". Boardy berättar Robert Louis Stevensons historia om "Skattkammarön" och Long John Silver ur kökspigans synvinkel. Också piratens hustru, Dolores kommer till tals, och man får en bra inblick i hur hennes liv kan ha sett ut. Baker berättar Jane Austens "Stolthet och fördom" ur tjänstefolkets perspektiv, och man får särskilt följa den unga jungfrun Sarah. Mitt intryck efter läsningen är att båda författarna tillför något nytt, som fördjupar karaktärer och intriger, utan att för den skull förändra eller avvika från den ursprungliga berättelsen.

Fenomenet är inte på något sätt nytt. Redan 1966 skrev Jean Rhys "Sargassohavet" där hon berättar Charlotte Brontës "Jane Eyre" ur Mr Rochesters första hustrus perspektiv. "Skattkammarön" var redan 1995 föremål för omskrivning av Björn Larssson då med titeln "Long John Silver". 2004 skrev Bengt Ohlsson om Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas" ur pastorns perspektiv, "Gregorius". Kerstin Ekman skrev 2009 "Mordets praktik", en slags "spin-off" till "Doktor Glas" i vilken hon låter en samtida läkare påverkas av det han läst i Söderbergs verk. Att skriva vidare på avlidna författares verk är inte heller något nytt. Margaret Mitchells klassiker "Borta med vinden" fick 1991 en uppföljare skriven av Alexandra Ripley, "Scarlett". Deckarförfattaren P D James skrev 2012 en uppföljare till Austens "Stolthet och fördom" i form av en mordgåta, "När döden kom till Pemberley".

Jag avslutar med ett aktuellt och nära förestående exempel. David Lagercrantz är den som fått det ärofyllda (och kanske skräckfyllda!) uppdraget att avsluta(?) Stieg Larssons Millennium-serie. I augusti 2015 (ett helt år till ju!) kommer fjärde delen i historien om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander. Norstedts, som ger ut boken, är noga med att påpeka att den inte bygger på det omtalade hemliga manus Stieg Larsson lär ha lämnat efter sig. Lagercrantz har fått full frihet att följa upp och förvalta Larssons karaktärer och intriger. I väntan på denna stora händelse ser jag förstås om den utmärkta filmatiseringen av Millenium som SVT repriserar just nu.

Visst måste det finnas ett namn på fenomenet att en (oftast) redan välkänd författare skriver om eller ger ut en uppföljare till ett existerande (oftast) klassiskt) verk? Nån som vet?! Svara gärna i kommentarerna!

/Åsa