"Veterinären" - en släkthistoria

”Veterinären” av Gertrud Hellbrand är en storslagen släktsaga om helt vanliga människor i en lite speciell miljö. Berättelsen spänner över tre generationer, startar under tidigt 1900-tal och slutar en bit in på 2000-talet. I centrum står kvinnorna i släkten, och det som knyter ihop dem är intresset för – och kärleken till – hästarna. I nutid möter vi Kristin, en lite vilsen tjej som börjar närma sig 30, och slits mellan sitt liv som radiojournalist i Stockholm med pojkvännen Johannes, och barndomens hästgård på östgötska Småsjölandet.

På Småsjölandet finns Lucille, Kristins mamma. Hon är distriktsveterinär, och även involverad i den lokala ridklubben och bor på hästgården med maken Bengt. Här finns också Herta, Kristins syster, och Carro, en ung tjej från trasiga förhållanden som Lucille tagit sig an och som blir en stjärna på hästryggen. I närheten bor också Lucilles föräldrar Inez och Artur – som är antikhandlare och har byggt upp en framgångsrik verksamhet med svärsonen Bengt som efterträdare.

Bokens kapitel växlar mellan tillbakablickar på familjens tre generationer, hur deras liv sett ut och hur relationerna mellan dem förändrats – främst är det kvinnorna som skildras - och lite i taget klarnar bilden av vad som format dem och gjort dem till de personer de blivit.

Det är ingen tvekan om att hästsport och hästskötsel är kvinnornas område. Männen håller sig mest i ytterkanterna - som medhjälpare, finansiärer eller i vissa fall som beundrare. Hellbrand låter en av sina bipersoner, Bente, resonera kring detta faktum, och hon menar att förändringen kom när männen övergav hästen som fortskaffningsmedel till förmån för bilen. Hästarna och allt som hör till deras användning och skötsel, blev då tillgängligt för kvinnorna som gjorde det till sitt område.

Hellbrand skriver på ett mycket nyanserat och detaljrikt språk. Hon har också förmågan att berätta en riktigt bra historia på ett fängslande och gripande sätt. Släktromaner känns inte så vanliga längre, kanske kan själva begreppet upplevas föråldrat. Men med ”Veterinären” lyckas Gertrud Hellbrand både föra genrens traditionella värden vidare, och även ge den en välbehövlig förnyelse. Boken är mycket läsvärd och något av det bästa jag läst av en svensk författare på länge!

/Åsa