Bild från novellix.se |
Jag har läst två av dem, som sinsemellan är väldigt olika. Håkan Nessers novell heter "Herr Kadar" och utspelar sig på en ö utanför Tanzania, där ett turistande sällskap med människor från olika länder tillbringar julhelgen tillsammans. En av dem är den mystiske Herr Kadar och hans hustru, ett mycket omaka par. Den anonyme berättaren känns väldigt "nessersk" i sitt lugna, observanta men lite "pratiga" sätt att iaktta och återge personer och händelser. Novellformen passar berättelsen perfekt då den byggs upp med beskrivningar av persongalleriet och miljöerna mot en dramatisk höjdpunkt, och slutar sedan med en liten twist...
Daniel Sjölins novell, "Alla vill bara gå hem" trotsar däremot alla föreställningar om hur en novell är uppbyggd. Texten är i form av en "stream of consciousness"-liknande inre monolog som verkar representera något slags kollektivt medvetende hos den moderna människan. Tankarna pendlar mellan miljöhot och dagishämtning, och mottagaren verkar vara den uppväxande generationen. Jag vet knappt hur jag ska beskriva Sjölins novell, utan får ta lite hjälp av Lotta Olssons recension i DN:
"Den är skriven i rasande hetsiga stycken, som en spoken word-poetsutandningar, ungefär en sida långa vardera. Det går inte att beskriva. Men det är det bästa jag har läst på mycket länge."
De övriga två novellerna i kvartetten (som jag lyckats spara på ett sätt som inte hade fungerat med godis...) är Oline Stigs "Hägring" och Alva Dahls "Allt har sin tid".
/Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar