Pyongyang av Guy Delisle

 

En reseskildring om Nordkorea, finns det? När kanadensaren och serietecknaren Guy Delisle fick för ett jobbuppdrag, placerat i just Pyongyang där han tillsammans med några andra skulle arbeta med en animerad film i två månader blev resultatet en dagbok i serieformat om hans upplevelser i Nordkorea.

Som västerlänning blir Guy Delisle placerad på ett av de tre hotell som Pyongyang erbjuder turister. Han bor på våning 15, den enda våningen som nattetid har fungerande belysning och elektricitet. Mörkret i staden, på grund av landets begränsade användning av elektricitet, är mycket påtagligt. Redan när Guy anländer till flygplatsen har han svårt att urskilja vem som är vem i och med den dåliga belysningen. Om nätterna finns det ingen gatubelysning, landet prioriterar istället att ha ljusinstallationer kring de hyllningsporträtt av ”den store ledaren” som finns på väggar och byggnader runt omkring i staden.

 

Guy är inte ensam västerlänning, på hotellet finns turkar och på hans arbetsplats finns till och med en amerikan (trots landets minst sagt spända relation med USA). De möts i kulturkrockarna som att t ex alltid ha en guide fem meter bakom sig, vilket är ett måste om man vill röra sig ”fritt” inom landet. Guy försöker etablera någon slags kontakt med de han träffar ur landets befolkning, som nästan uteslutande är guider. De tar honom med på utflykter, visar upp landets stoltheter såsom skolor, byggnader, arenor och metron. När Guy ställer frågor om varför en man ligger på knä på en gräsplätt och klipper med en sax, eller varför en kvinna kryper längs med vägen med en borste får han kryptiska svar om att de är volontärer som arbetar för ”den store ledaren”. Någon skymt av landsbygden får han inte se, de rör sig endast inom de gränser som är tillåtna...

Det handlar i mångt och mycket om tristessen han upplever i landet. Det hårt hållna, sterila, gråa upplevelsen av huvudstaden Pyongyang. Om de tomma restaurangerna på hotellet, kulturkrockarna, det absurda, dyrkan av det politiska systemet med en stor portion humor faktiskt... Han ställer landets strikta regler och traditioner på sin spets. Rolig läsning, ett annorlunda grepp och ett otroligt intressant reportage om världens mest slutna land.

Författaren har dessförinnan gjort likande reseskildringar av Burma, Kina och Jerusalem.

/Sara