Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 3 mars 2014

Om tidsresor i litteraturen

Jag hade länge väldigt svårt för det här med tidsresor i filmer och böcker. Jag kunde liksom inte reda ut hur det skulle fungera, och fastnade i funderingar över teknikaliteter och missade själva historien. Jag tror att detta trauma härstammar från "Tillbaka till framtiden"-filmerna där Michael J Fox åker tillbaka i tiden, träffar tidigare upplagor av sig själv och även sina föräldrar innan han föddes - och dejtar sin egen mamma! Men så läste jag Audrey Niffeneggers "Tidsresenärens hustru" och blev helt uppslukad av denna fantastiska berättelse, där tidsresorna liksom bara smälter in i bakgrunden till den fina kärlekshistorien mellan Henry och Clare, som kompliceras något av att Henry ofrivilligt och utan förvarning reser i tiden.

Nu har jag läst ytterligare en bok där tidsresor förekommer, men denna gången blir de ett medel för att nå ett mycket grymt syfte. I Lauren Beukes "The shining girls" är Harper Curtis en småskurk i Chicago under depressionen i början av 1930-talet. Under ett rån kommer han över nycklarna till ett hus, som ger honom möjlighet till tidsresor mellan åren 1929-1993. Men huset kräver också något av honom, han måste resa i tiden för att söka upp och döda ett antal "shining girls", unga flickor och kvinnor med speciell potential eller styrka att lyckas, trots svåra omständigheter. En av dem är Kirby. Harper söker upp henne vid flera tidpunkter i hennes liv, för att ta souvenirer eller bara iaktta henne. När han till slut attackerar henne, misslyckas han. Kirby överlever och med hjälp av en journalist börjar hon söka efter mannen som överföll henne, och nysta i den helt otroliga historien. Boken har blivit mycket omskriven, och recensionerna har varit varierande. Själv kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Man har svårt att få grepp om Harper, hans person och motiven för det han gör - men det kanske är meningen? Offren beskrivs däremot väldigt väl och nyanserat, särskilt Kirby, som man känner stor sympati för. Våldet är obehagligt och ibland onödigt detaljerat, så att till och med en van deckarläsare som jag reagerar. Men det går inte komma ifrån att det är en spännande historia som är svår att lägga ifrån sig...

/Åsa

PS! Glöm inte Café Bokstugan i stadsbibliotekets hörsal kl. 18 ikväll! Temat är "serier" - det blir såväl seriealbum som deckarserier och böcker som blivit teve-serier...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar