Tro dina ögon av Barclay Linwood

…en tragikomisk spänningsroman.. ja, faktiskt! Hans böcker är alltid lite thrillerbetonade, men den här gången, med den alldeles nya, så kommer jag på mig själv att jag sitter och småler, mer eller mindre hela tiden, samtidigt som jag vill forcera framåt i händelserna. Och det är lite det som gör att jag tycker extra mycket om just denna av hans böcker. Hela historiens händelseförlopp består av en rad smått osannolika händelser – men ändå inte så otroliga så det tappar i trovärdighet – utan bara känns helt galet… Och man kan inte annat än undra hur allt ska sluta…

Historien rör sig i alla fall kring de två medelålders bröderna Kilbride – Ray och Thomas, där Thomas har någon schizofren störning. Och allt börjar med att Ray kommer till sitt föräldrahem när pappan dött, för att ta hand om allt det praktiska, för det kan ju inte brodern. Han sitter istället instängd på sitt rum hela dagarna, och surfar sig systematisk igenom världens alla städer, gata upp och gata ner, via ett särskilt datorprogram; whirl360. För allt han ser minns han. Han försöker memorera världens alla gator, så att de finns någonstans i alla fall, när papperskartorna är borta och alla datorer slås ut. Och detta gör han åt CIA. Tror han i alla fall. Och plötsligt en dag ser han någon mördas i ett fönster, på Manhattan. Fast han vet ju inte när bilden har tagits. Så därför lyckas han övertala sin bror Ray att åka till just den adressen och luska vidare, vilket han aldrig skulle ha gjort, för detta startar en seriereaktion av händelser som bara är obetalbara – man roas och förfasas om vartannat. Thomas har faktiskt sett ett mord – men ett mord av misstag, på fel person, och när mördarna fattat att händelsen ligger ute på nätet, för vem som helst att se, så drar en otrolig klappjakt igång…

Men detta är bara spänningsdelen av boken – här finns en väldigt tragisk historia inbakad också, den om den psyksjuke brodern som inte är som alla andra, som dessutom blivit utsatt för något förfärligt i unga år, som ingen ville tro på. Och sen är det historien om faderns död, som kanske inte var någon olyckshändelse egentligen… Ja, här finns ovanligt mycket att hämta - det är en riktigt snyggt uppbyggd historia… det är bara att läsa och njuta.

/Tuija